• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Lekande 80-åring slog världsrekord

Kolumnister 2010-08-16 | Uppdaterad 2010-08-16

Världsrekordet slogs under Veteran-SM, som i år hölls på Högby idrottsplats på Öland. Ytterligare ett världsrekord rök all världens väg. Rune Bergman från Wärnamo SK, som tävlar i klassen 85-90 år, sprang 800 meter på närmast ofattbart snabba 3.20,82. 90-årige Idolf Sandahl slog svenskt rekord i kula diskus och slägga. Han fick lite assistans för att kliva upp högst på prispallen.
Nästan 500 deltagare tävlade i dagarna tre, med arrangörsklubben Högby IF:s ständige eldsjäl Carl-Gustaf Nilsson som tävlingsledare.
Arrangemanget gjorde mig varm om hjärtat av två skäl. Elsa, Rune, Idolf och alla andra går på tvärs mot äldrepolitikens bild av pensionärer.
För det andra fylls jag av glädje när människor träffas i gemensam aktivitet. Betoning ligger på aktivitet.

Visst behöver vi stadsfester, festivaler, marknader och andra massmöten. Men ganska ofta, lite för ofta tycker jag, blir publiken reducerad till anonyma åskådare. Man tar emot och konsumerar kultur eller prylar. Men man skapar inte så mycket själv.
Detta är egentligen ingen kritik, bara ett försök att synliggöra kontraster. Veteran-SM är ett uttryck för det civila samhället, ett offentligt arrangemang, som ligger utanför politikens omsorger och de kommersiella krafterna. I sin högsta form visar det civila samhället upp den lekande människan. Detta var folkrörelse i ordets alla bemärkelse.

Jag ingick i ett filmteam under Kalmar Triathlon. Jo, faktiskt, det var påtagligt många motionärer som lekte sig igenom 3,8 kilometers simning, 18 mil på cykel och ett avslutande maratonlopp. Det är märkligt hur så många i denna brokiga samling av fysiologier hade krafter kvar att visa glädje efter 12 timmars urladdning. Eldsjälen som får allt att fungera heter Urban Strömberg, en annan knegare i det civila samhället. Och så alla dessa hundratals funktionärer, som avsätter en dag, för att stå i en vägkorsning eller langa muggar. Jag undrar om inte frivillighet är ett av de vackraste orden i svenska språket.

Jag tar med mig ytterligare ett sommarminne av frivillighetens folk. Sven Gustafsson hade ännu ett år bestämt sig för att ordna Ölandsjoggen. Vi samlades på Solvallen i Pernäs. Först sprang fyraåringarna sin tävling. Röda i ansiktet och nästan alltid tvärilskna stretade de in på upploppet, påhejade inte bara av mamma och pappa, utan också av alla andras mammor och pappor.
Det blev så småningom dags för 4000-metersloppet. Ungdomar i sina bästa år radade upp sig på startlinjen. De valde 4000 istället för 10 000 meter. Jag tror anledning är att de inte kan vara borta längre från uppkopplingen. Tänk om någon söker dem eller mailar ett viktigt meddelande!
Mot dagens slut står resten, de med grått hår, fårade kinder och krumma ben, redo för en mil ner över fågelmarkerna vid Hallnäs udde. Vi är barn på nytt.

Ulf Wickbom

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: