Kolumnister 2008-06-23 | Uppdaterad 2008-08-25
I dagsidan i Svenska Dagbladet hade den 21 maj ett reportage om hemundervisande familjer. Det väcker känslor att läsa om dessa familjer som tagit steget fullt ut att själva, på ett naturligt sätt, överföra kunskap från generation till generation. Det väcker känslor av glädje men också av vemod och sorg.
Varför har vi kommit så långt ifrån det naturliga livet? Varför är det så få som reflekterar över den goda barndomen? Den barndom där den unga har en plats i vardagen tillsammans med sina närmaste. Och där föräldrar och barn får behöva varandra. Det talas mycket om barns behov av vuxna – vuxna i allmänhet – men sällan om vuxnas behov av barn. Och framför allt inte om föräldrars behov av just sina barn. Det finns även en övertro på betydelsen av ständig närvaro av kompisar.
Föräldraskap – och framför allt moderskap – har nog aldrig i världshistorien haft så låg status som i dag. Det finns dock föräldrar, som till exempel I dagsidans reportage visar, som kämpar med näbbar och klor för att faktiskt få leva och verka tillsammans med de barn de har satt till världen. Den djupt liggande mänskliga driften att överföra kunskap och att sätta sin prägel på sin avkomma har fått sig en rejäl törn i stordriftens och rationalitetens tidevarv.
Men den moderna tiden för också med sig fantastiska möjligheter. IT-revolutionen har öppnat upp för hembaserat arbete inom olika områden. Den familj som önskar leva sammanhållet och i nära samspel med varandra har större möjligheter nu, i kunskapssamhället, än under industrisamhällets era.
Svenska Dagbladet-artikeln visar också att det tycks vanligt bland hemundervisande familjer att både mamman och pappan är delaktiga i både yrkesliv, hemskötsel och barnens omsorg och undervisning. Men det förkommer naturligtvis även en mer tydlig uppdelning, där antingen mamma eller pappa arbetar utanför hemmet medan den andre har huvudansvaret för barnens fostran. Det finns ingen anledning att lägga in någon värdering i det ena eller andra sättet att organisera tillvaron, så länge alla parter är nöjda.
Av erfarenhet vet jag att familjer som väljer ”hemundervisning” de första åren av barnets liv (det vill säga är hemma med barnen istället för att välja förskola), ofta blir väl sammansvetsade som familjer, tack vare att hemmet används så aktivt om dagarna, med gemensamma upplevelser bland familjemedlemmarna. Detta gäller även med en förälder hemma och en som arbetar heltid utanför hemmet. Den som är borta under dagen dras lätt in i gemenskapen på kvällen. Lättare än om alla parter möts först på kvällen och då ska återförenas, med sina respektive upplevelser från dagen med sig.
För vår familj var det av olika anledningar aldrig aktuellt med hemundervisning vid grundskolestarten. Men jag hade önskat kunna erbjuda barnen en större flexibilitet i deras skolgång. Därför känns det hoppfullt att läsa om hemundervisningsfamiljerna – dessa trendbrytare som kanske banar väg för nya skolformer, som i framtiden kan ta tillvara det bästa från både skolans och hemundervisningens världar.
Karin Yngman
Bor i Blomstermåla och är aktiv i Haro
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Jonatan Holgersson
jonatan.holgersson@barometern.se
Telefon: 0480-592 85









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA