• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Kolumn, tisdag; Carl Johan Ljungberg

En avslöjande blick på svenska kvinnors företagande

Kolumnister 2009-09-29 | Uppdaterad 2009-10-12

FAKTA

Lignell Du Rietz, Anita, 2009, Svenskornas företagsamma historia (hft, 250 s, isbn 9175667102). Stockholm : Timbro, 2009.

Tyvärr debatteras inte dessa hinder. Få är ens medvetna om dem.

Hindren fanns inte för hundra år sedan. Här framstår 1900-talet som en parentes, då kvinnors arbete och företagande motarbetades av styrande politiker och fackliga krafter. Det låg något ”fint” i att provocera och driva kamp. Kvinnor ansågs ha motståndare, som inte skulle ge tappt självmant. Kvinnorna borde dock inte driva kampen själva.

Du Rietz avlivar myten att kvinnor i vårt land skulle ha hindrats av ärvda fördomar och tröga arbetsgivare, men upprättats av statens reformer. Det är inte så. Lagstiftningen har tvärtom ofta stuckit käppar i hjulet. Kvinnor har till exempel i lag hindrats från att ha nattarbete, vilket bromsat deras karriärer till exempel i restaurang-, hotell- och tryckeribranscherna.

Långt innan termen ”företag” uppfanns, drev kvinnor verksamheter och organiserade arbetet på större och mindre gårdar. Så skedde också i hantverk och annan tillverkning för avsalu, liksom i handeln. Ja, hela komplexet ”vård, skola, omsorg” var ofta kvinnligt område. Lärarinnor startade skolor och sjuksköterskor vårdhem, även innan näringsfriheten infördes vid 1800-talets mitt.

I en bok Svenskornas företagsamma historia ges goda uppslag och utmanas bland annat radikalfeministernas tolkningar. Dessa antar till exempel att en ”könsmakt” kvaddar kvinnor.

Du Rietz svarar: ”Det finns mycket som tyder på att motståndaren inte har varit mannen, fadern eller brodern. Utan lagstiftaren och fackförbunden”. De framsteg som kvinnor trots allt gjort, är följder av deras egen erfarenhet och upplysningsarbete menar Du Rietz, inte av statens och fackets insatser.

Synen på kvinnors roller påverkades i välfärdsstaten bland annat av socialistiska utopier. Alltså av drömmar om en jämlikhet, som inte sökte låta kvinnor själva förbättra sina livschanser och sitt arbete. Upprörda agitatorer förklarade tvärtemot, att kvinnor i hemmet var fångar som endast s k ”samhälleligt” lönearbete kunde befria.

Under mellankrigsåren ökade i vårt land antalet småföretagare. Men något kom emellan. En orsak var så enkel som att män inte ville ha kvinnor som medtävlare. S k ”skyddslagar” fick ransonera arbetena och höll kvinnorna borta. En ”normalarbetsdag” infördes. Statliga monopol berövade även kvinnor chanser. Och 1950-talets Rehn-Meidner-modell (”slå ut de svaga företagen”) slog hårt mot de mindre företag där kvinnor arbetade.

Småningom övertogs vitala uppgifter i familjen av staten och makars beslutsfattande kringskars. Familjen ”trasades sönder” via särbeskattningen, enligt Du Rietz. Hushållen borde som det hette rationaliseras. Enligt (S) efterkrigsprogram 1944 borde till och med privatkonsumtionen ”planeras”.

När kvinnor efterhand ändå uppmuntrades att gå ut i arbete, blev de anställda. Många kvinnor kom att arbeta i offentlig sektor, med ofta låg värdighet, snäva regelverk och låg lön. Hela försäkringssystemet (sjukdom, arbetslöshet, pension) avpassades likaså efter anställda, inte egenföretagare.

Sedan 1980-talet har dock läget förbättrats. Kvinnor blir entreprenörer, nu i allt från vård, skola och omsorg till nya informations- och innovationsyrken. Man startar företag, men tar också livspaus med familjen. Friheten har ökat.

En stillsam revolution som kanske gör mer än de stridsfrågor som nu är på tapeten?

Carl Johan Ljungberg

är publicist och PhD från Catholic University of America

Carl Johan Ljungberg

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: