Kolumnister 2009-12-12 | Uppdaterad 2010-01-11
Jag har ingenting att säga. Det är tomt. Sällan har jag skrivit så många texter som under de senaste veckorna, men ingen av dem duger vid närmare granskning. När jag läser dem förstår jag att jag skrev dem med glöd, men glöden har falnat. Jag är en desillusionerad människa.
Några veckors time-out kan nog behövas. Time-out känns modernt och bra. Jag ska fortsätta med de världsliga arbetsuppgifter som är mig ålagda, och jag ska pynta och pyssla inför julen. Be ska jag också göra. Men jag ska inte lägga möda på att försöka förstå exempelvis kyrkopolitiken. Det går inte, för den är obegriplig.
Ärligt talat tycker jag att Svenska kyrkan ska lägga ner. Till dess försvar måste man dock säga att den ägnar sig åt en massa saker som har betydelse i människors liv: sång, musik, gemenskap, socialt och välmenande arbete på olika sätt. Vid livets kriser eller högtider kan vi gå i kyrkan och få vårt behov av obegripliga ritualer tillfredsställt, och kan nästan känna det som om vi snuddar vid något andligt, vad det nu är. Hela organisationen är egentligen fantastisk, med en infrastruktur utan dess like. Vi blir omhändertagna i livets alla skeden, från vaggan till graven.
Så vid närmare eftertanke är det ingen god idé att lägga ner rakt av. Men byta namn kan vara ett förslag att beakta, och att byta innehåll i gudstjänsten. Man reviderar ju (i tanken) Bibeln efter tycke och smak och politisk gångbarhet, så varför inte revidera hela paketet? Behåll några folkkära psalmer, som kulturarv, men sluta prata om Kristus. Skippa trosbekännelsen och predikan. Tala mer om kärlek i allmänhet, i dialogform. Det skulle få människor att känna sig mer bekväma.
Sedan kan man i god demokratisk anda komma överens om ett policydokument att lägga ut på hemsidan. Det vore en välgärning, för som det nu är finns ingenting som talar om vad Svenska kyrkan står för.
Det kanske är en del i hela förvandlingsprocessen? Att inte prata så mycket om vad man står för. Man väntar nog ut att de där onödigt kristna människorna ska tröttna och lämna skutan. Sedan kan det skrivas policydokument för glatta livet.
Folkfamnen. Kan det vara ett bra namn? Folkfamnen i Sverige? De olika församlingarna kan välja sitt eget namn, som församlingen Kärleksmums, församlingen Kärleksgnistan eller varför inte Energiknippet eller Hopprepet. Här kan alla vara med och bidra utan krav. Och när inget anstötligt längre finns att haka upp sig på, kan precis alla vara medlemmar. Medlemsavgifterna väller in och kyrkorna fylls till bredden. Eller ska vi kalla dem Allhusen?
Allt kan rymmas, allt kan hända och alla ska med! Varje veckodag kan ha sitt eget tema, med olika föredragshållare, orkestrar eller teatergrupper. Ett riktigt kulturcentrum, med Människan i centrum! Nej förresten, människan och djuren i centrum. Eller människan, djuren, växterna, haven, jorden, klimatet och Universum i centrum! Bara inte Kristus i centrum.
Jag blir riktigt upplivad igen och passar på att önska alla läsare en riktigt God Jul. Och jag vill tacka varmt för fina brev som jag fått!
räkna med polemik och dialog
Det som vi kan skriva som ett barockt skämt med glimten i ögat kan av någon stollig liberalteolog tas upp som ett seriöst förslag, som dessutom vinner gehör och går igenom.
Ge dem inte såna ideer.
Lars, sådana idéer existerar redan. Se bara på KG Hammars postmodernitet; "jag har inte sanningen, jag söker den".
Eller på Km Olle Carlssons försoningssyn i sin bok "kristendom för ateister": "jag tror inte gud är beroende av Jesus som försoningsoffer"
När det predikas så, så gör dem Karin Yngmans ironi en tjänst!
Välkommen på samling i Församlingshemmet på lrödag, här i o-hamn, Postmoderinitet och ekumenik, samtal om kyrkans ifrågasatta plats"
Alexander ohlsson, Alleojr@hotmail.com
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (26 ST.)
ANNONSERA