• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Kolumn, tisdag; Olle Hollertz

Allt mer jämlikt, men allt mer misstroende

Kolumnister 2010-03-08 | Uppdaterad 2010-03-08

Även om kontakter fortfarande anses som viktiga när det gäller att ta sig fram i samhället, har andra personliga egenskaper, såsom social kompetens, självförtroende och ”smartness” blivit betydelsefulla.

Det konstiga är att ju mer jämlikt och meritokratiskt samhället har blivit, desto lägre uppskattning röner samhällets institutioner. Politikerföraktet har ökat och förtroendet för eliterna har eroderat.

Ännu mer förvånande är det att vi inte heller kan påstå att samhället i dag leds på ett bättre sätt. Den finansiella världen dominerades då av ett gäng farbröder som var du och broder med varandra. Nu rekryterar banker och finansbolag de bästa studenterna från handelshögskolorna. Trots det kan vi i finanskrisens spår inte påstå att bankerna presterar bättre än för ett halvt decennium sedan.

Den offentliga förvaltningen sköttes i stor utsträckning av deltidspolitiker och självlärda tjänstemän. I dag har vi heltidsanställda politiker och antalet politiska sekreterarna och sakkunniga har vuxit exponentiellt, men ingen kan hävda att den offentliga förvaltningen fungerar bättre än på sextiotalet.

Den ökade jämlikheten och kompetenshöjningen har inte svarat upp mot förhoppningarna. Utbildningsnivån är högre, men anseendet lägre. Hur kunde det bli så här?

En orsak är troligen att detta nya system har skapat nya sociala band. I gamla tider var det tydliga skillnader mellan bankirens, disponentens och godsägarens livsstil jämfört med kassörens, verkstadsarbetarens och lantarbetarens liv. Men om du var högst ansvarig på banken, bruket eller säteriet så bodde du på orten, men i dag hittar man ofta chefens bostadsadress i Stockholm. Kontaktytorna mellan de olika sociala klasserna har minskat och de högutbildade i vår globaliserade värld känner mer gemenskap och solidaritet med sina chefskollegor i andra länder än med arbetarna i det lokala företaget.

Likväl som geografiska band har minskat i betydelse har också känslan för kontinuitet över tid minskat i betydelse. Tidshorisonten har krympt och beslut styrs alltmer av kortsiktiga mått, som aktiekurser, kvartalsrapporter och opinionsmätningar. Detta har uppmuntrat kortsiktigt risktagande och spektakulära utspel, i syfte att göra avtryck i en snabbt föränderlig värld.

Annat var det förr på Gamla Testamentets tid, då talade man om förbundet mellan Gud och det utvalda folket. Förbundsarken var symbolen för detta osynliga band som förenade individerna i en folkgrupp över både tid och rum. Folket hade i sin tur ingått ett förbund med den ende guden, som både straffade och belönade. I dag är idealet att inte ha några band, utan varje individ blir sitt eget universum. Alla har sin egen version av det gudomliga och alla har också sina egna små privata helveten. I takt med att det sociala förbundet upplösts har eliternas känsla av ansvar för det gemensamma eroderat och de har svikit sin plikt att även vara ett moraliskt föredöme. Heder och ärbarhet är inte mer värt än status och girighet.

Olle Hollertz

är läkare i Oskarshamn, med rötter på Runnö

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: