Kohandel på Öland

Ledare Artikeln publicerades

Väljarna på Öland fortsätter att vara borgerligt sinnade. Men får nu leva med lokala bondeuppgörelser.

Maktskifte i Mörbylånga och bondeuppgörelse i Borgholm. I både södra och norra Öland sällar sig Centerpartiet nu till Socialdemokraterna.

Bondeuppgörelse i Ölandspolitiken. Anna-Kajsa Arnesson från Centern blir koalitionspartner till  Matilda Wärenfalk (S).
Bondeuppgörelse i Ölandspolitiken. Anna-Kajsa Arnesson från Centern blir koalitionspartner till Matilda Wärenfalk (S).

Mönstret med så kallad kohandel mellan Socialdemokraterna och Centern är inte nytt i södra Sverige. Det var starkare på den tiden Centern på svensk landsbygd var det näst största partiet och när Socialdemokraterna ofta hade över 40 procent av väljarna. Genom så kallade bondeuppgörelser ofta i nya sammanslagna kommuner kunde det Centerparti som varit starkast i tidigare landsbygdskommuner liera sig med Socialdemokraterna som styrde brukskommunen. Stad och land kunde förenas.

Men Öland passar sämre in på kartan.

Landskapet rymmer några av Centerns starkaste valsdistrikt i landet. Det är lätt att förstå. Centern utanför Stockholm är ett folkrörelseparti nära förbundet med inte bara det starka, ofta småskaliga, jordbruket på den gröna ön utan också med den betydelsefulla hembygdsrörelsen. Och på en ö där väckelsen aldrig drog fram även till kyrkolivet. På öar är vanligen lokalpatriotismens som starkast och i förening med ett jordbrukssamhälle finns den djupa känslan för platsens kultur som utmärker Ölandsandan.

Av naturliga skäl kom öar sällan att domineras av industrinäring varför Socialdemokraterna vanligen också går sämre än på fastlandet.

Med bron blev kartan över södra Öland också mer moderatblått. Pendlande barnfamiljer arbetar i Kalmar och röstar i Färjestaden. När väljarna lägger sin röst av övertygelse – i riksdagsvalet – är den samlade borgerliga alliansen väsentligt starkare än rödgröna alternativ. På Borgholm hela 12 procentenheter större. I Mörbylånga fem procent större.

Väljaren ligger således mer åt höger än de majoriteter som nu formats som nu kommer att styra kommunerna.

Det ger majoriteterna ett problem. Särskilt i Mörbylånga. Ett lokalt maktspel från Centerns sida trumfar det för många givna borgerliga majoritetssamarbetet.

Även i Borgholm lär även S-väljare höja på ögonbrynen över den Kalmarlösningen där Vänsterpartiet släpps in i majoriteten.

De lokala Moderaternas besvikelse kan förstås. Henrik Yngvesson har skäl att känna frustration i Mörbylånga när ett borgerligt styre sedan ”storkommunen” skapades går i graven.

Men samtidigt visar också valresultat - ja i hela länet - hur nya mönster präglar väljarbeteendet. Starka personligheter som kommunstyrelsens ordförande i Borgholm Ilko Corkovic (S) vinner borgerliga riksdagsväljare.

Moderaterna i mindre kommuner missgynnas sannolikt av att partiet på riksplanet uppfattas som företrädare för landets urbana områden.

Samtidigt har Socialdemokraterna i länet starka profiler, medan många borgerliga företrädare från länet har gjort karriärer i huvudstadsregionen.

Där finns moderaternas Irene Svenonius, landstingsråd, och Ingela Bendrot, tidigare statssekreterare, liksom riksdagsledamoten Niklas Wykman. Där finns kristdemokraternas Erik Slottner, i kommunstyrelsen, och Henrik Ehrenberg som i dag är hög chef för fackförbundet Unionen.

I ett nytt politiskt landskap ställs det nya krav på det lokala ledarskapet. När borgerliga fästen blir S-ledda och när det styrande ledarskapet hamnar något till vänster om en center-höger orienterad väljarkår är det svårt att inte tala om politiska misslyckanden. Men det blir också upp till Centern att förklara varför man återkommande i länet bygger unioner mer baserade på makt än på idéer.