Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2009-11-02 | Uppdaterad 2009-11-11
Den 7 till 18 december är vår närmsta huvudstad – Köpenhamn – om möjligt än mer full av besökare än vanligt. Då arrangeras nämligen FN:s klimatmöte COP15.
Internationell politik har nu alltmer börjat cirkla kring klimatfrågor och regeringen räknar exempelvis överenskommelser inom EU om en gemensam linje på Köpenhamnsmötet som framgångar. Just nu är miljöminister Andreas Carlgren nere i Barcelona och förhandlar.
Klimatmedvetenhet har också trängt igenom i det allmänna medvetandet mycket starkt – det går exempelvis att betala extra när man flyger så att de koldioxidutsläpp resan medför ska kunna kompenseras.
Så engagemanget och idealismen kan ingen ta fel på. Däremot måste en betraktare fråga sig om själva föremålet är rätt valt. Det är fortfarande osäkert om mänsklig aktivitetet alls påverkar vårt klimat. Mätserierna är ännu så länge korta och geografiskt begränsade. Stark kritik har förts fram mot hur de kalibrerats och vilka utgångsvärden som använts. Att jordens klimat växlar är otvetydigt. Om detta sedan beror på växlande solaktivitet, ändringar i fördelning mellan hav och kontinenter, andra makrofaktorer eller mänsklig aktivitet är och förblir osäkert.
Men i informationskedjan från forskningshypoteser och – resultat fram till det nyhetsflöde vi vanliga människor möter tvättas nyanser och osäkerheter bort. Ja informationen förgrovas. För oss har sedan några år allt som larmar om klimatet förstärkts och fått genomslagskraft, medan allt tvivel på de vanliga förklaringarna tyst sorterats bort.
Särskilt gäller detta vad som sker i FN:s regi. Organisationens speciella klimatorgan, förkortat IPCC, har allt mer kritiserats för att agera mer politiskt än vetenskapligt. Parollen att det i osäkra lägen är viktigare att handla än att veta har ansetts lägga tunga bördor på jordens fattiga, som förmenas den utveckling och de livsbetingelser de skulle kunna ha.
Inom politiken – i synnerhet den svenska – är motrösterna emellertid svaga. Trossatsen att klimatet är i fara och måste återställas har blivit en självförstärkande rundgång: politiker gör utspel, media rapporterar och framhäver, vanliga människor oroas och detta lockar till än mer utspel.
Det finns viktiga ting att göra för vårt klimat och vår miljö. I många snabbt urbaniserade länder förkortar exempelvis luftföroreningar många liv. Men att skapa ett politiskt skådespel av hjältar, skurkar i kamp om vida regleringar och storslagna åtaganden skapar bara en sak: fler offer, människor som berövas livschanser och förbättrade villkor för att känslomässiga slagord med svag faktagrund ska uppfyllas.
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Sverige, EU och i viss mån USA är drabbade av en utbredd psykisk epidemi, KLIMATALARMISMEN. Eller är det möjligen en pandemi?
Smittspridare av denna epidemi är forskningsanslagskåta "klimatforskare", okritiska journalister och makthungriga politiker. Botemedlet för denna sjukdom är klarsynta politiker i Indien och Kina, klimatrealistiska forskare och bloggare samt en växande andel klimatrealister bland befolkningen.
Om botemedlen ej biter så kan denna epidemi, som leder till grav hybris, förstöra världsekonomin och återskapa medeltiden.
Må klimatmötet i Köpenhamn bryta samman. Detta för mänsklighetens bästa.
Väl talat, Per!
Debatten är INTE slut.
Forskningen är INTE entydig.
Det absurda i att påstå att "forskarna är eniga" blir tydligt om man söker inse att allt bygger på modeller - observera pluralis - ca 30 olika. Och ingen av dem stämmer med vad man sen observerat.
Och det vet du? Vilken tur att vi fick reda på det.Bra källhänvisningar också. Tack så mycket.
Tack Barometern för denna ledare!
Bra jobbat Per & övriga på tidningen.
Vänligast fortsätt med detta viktiga jobb!
Mvh/TJ
Per Dahl och några med honom tycker att världen gott kan fortsätta att elda på med kol, olja och gas tills vi är helt säkra på klimateffekterna.
Det finns emellertid fler skäl att avveckla fossilbränsleanvändningen. T.ex. spridningen av miljögifter till mark, vatten och därmed till levande organismer, försurning av världshaven och hälsoskadliga luftföroreningar jorden runt.
Indirekt leder den enorma tillgången på billig energi till en ohållbar utvinning av begränsade naturresurser (mineraler mm.) och till en lika ohållbar exploatering av land- och vattenområden.
Ett helt annat skäl är att tillgången på framförallt billig olja är begränsad. Det talas om 30-40 år. Innan dess lär vi få uppleva varaktiga och kraftiga prisökningar som kan innebära djup kris för en oljedrogad världsekonomi.
Det är naturligtvis inte u-länder som skall betala avvecklingsnotan (som Per Dahl antyder) utan de nationer som förbrukar mest per invånare. Dessutom vore det urbota dumt om u- länder skulle investera övervägande i fossil energi istället för förnybar energi och energihushållning. Fossilbränslen blir oundvikligen allt dyrare medan förnybar energi och hushållning blir allt mer kostnadseffektiv.
Det gäller nu att ta ansvar och inte förtränga den verklighet som ändå till slut kommer att tränga sig på oss alla. Romantiska fossilbränslekramare agiterar på övertid.
Politiker och media skall alltid granskas kritiskt. När bara en uppfattning hörs i debatten och i media är det dags att skärpa alla sinnen. Tack Per Dahl för att du börjat balansera mediebilden. Enligt Nationalencyklopedin befinner vi oss i en varm period av en istid och i en viss fas, med varierande avstånd, av jordens ellipsbana runt solen. Dessa fakta borde ha någon betydelse för klimatet. Det skulle vara intressant att få veta mera om. Kanske i Barometern ?
1970-talets oljekris avslöjade västmakternas beroende av oljan, över vars källor de inte har kontroll. Då Margret Thatcher på 1980-talet besegrade gruvarbetarnas fackföreningar var koldioxidutsläppen ett tungt argument. Lantbrukarna fann en outsinlig källa till subventioner i biobränslen. Energikällor som vind- och solkraft har ingen chans att hävda sej på en fri marknad, men blomstrar tack vare CO2-skräcken och oljeberoendet. Finansministrarna har funnit en guldgruva. Vem kan opponera mot skatter som ?räddar jorden?? Följden har blivit att den antropogena uppvärmningen, AGW, nu är en paradigm, på vilken inga argument biter. Frågan är hur lång livstid den får.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
