Annons

Daniel Braw: Kalmar behöver integrationspolitik

Kalmar kommuns integrationsmål är inte i närheten av att nås.
Daniel BrawSkicka e-post
Ledare • Publicerad 17 juni 2020
Daniel Braw
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.
Foto: Anton Lernstål

Få mål kan vara viktigare för politiken än att få nyanlända i arbete. Det gäller i ännu högre grad under coronakrisen. Så Kalmar kommuns totala misslyckande med integrationsmålet borde oroa betydligt fler, inte minst S-C-V-majoriteten som har satt upp det.

Vid senaste mötet med kommunfullmäktige redovisades hur det går. Målet är att 60 procent av de som lämnar etableringsuppdraget ska gå till arbete eller reguljära studier (vad resterande 40 procent ska göra framgår inte). Det är ett mål högt över det svenska genomsnittet på 33,1 procent för januari-mars 2020. Men Kalmar kommun hamnar med 18,6 procent istället långt under både mål och genomsnitt.

Annons

Som skäl för det dåliga resultatet anges Arbetsförmedlingens omorganisering och att de subventionerade så kallade extratjänsterna försvann.

Men det är knappast meningsfullt att kommunfullmäktige sätter upp mål där uppfyllelsen ligger i händerna på en statlig myndighet. Mer intressant är vad kommunen själv gör för att integrationsmålet ska nås.

Och där är läget att målet inte har varit inom räckhåll under de senaste tre åren. I och för sig formuleras det väldigt generöst i kommunen, utan någon avgränsning i tiden. Men om man utgår från det gängse sättet att mäta, nämligen 90 dagar efter avslutat etableringsprogram, får man för åren 2017-2019 siffrorna 41, 45 respektive 29 procent. Motsvarande tal för Karlskrona är 39, 52 respektive 37 procent.

Inte heller om man vidgar perspektivet till utrikes födda på arbetsmarknaden i allmänhet är resultaten övertygande. I maj låg arbetslösheten i Kalmar kommun på 7,6 procent men bland utrikes födda på 22,5 procent. Sådana skillnader är helt ohållbara, i synnerhet som alla prognoser säger att det är i gruppen utrikes födda som befolkningsökningen kommer att ske.

Men integrationen på arbetsmarknaden har inte varit någon huvudfråga för den rödgröna majoriteten. Den har kommit i skymundan av byggande och turism. Det är svårt att identifiera några direkta beslut som har fattats av kommunstyrelsens särskilda utskott för arbetsmarknad, ja faktiskt svårt att se varför utskottet alls inrättades. Lika svårt är det att se direkta resultat av de större och ganska kostsamma integrationsprojekt som kommunen har initierat under senare år.

I budgeten för 2020 behandlas integration i väldigt allmänna ordalag. Det talas om en hög beredskap för att vid förändringar på arbetsmarknaden ”snabbt utveckla och förändra insatser vilka ska öka möjligheterna att arbetslösa kommer i arbete eller studier”. När nu arbetslösheten är på väg upp till historiskt höga nivåer, och utrikesfödda väntas vara en av de grupper som drabbas hårdast, borde det vara aktuellt att aktivera denna beredskap. Några idéer om det har inte hörts.

Vid integrationsutskottets möte i mars informerades ledamöterna om att de flyktingar och övriga invandrare som kommer nu har en mer undermålig studiebakgrund än tidigare. Denna grupp visar heller ingen tendens att minska. Inte heller denna information föranledde något beslut.

Allt talar för att integration behöver komma längre upp på dagordningen och arbetet behöver bli mer effektivt. Det är minst sagt oroväckande att kommunens enda mål på området är ett som bygger på att Arbetsförmedlingen ska göra jobbet.

Annons
Annons
Annons
Annons