Judehatet från vänster 
normaliseras

Ledare ,

En socialdemokratisk kommunfullmäktigeledamot i Malmö skriver på Facebook att israeliska Mossad har tränat terroristerna i Islamiska staten, IS. Adrian Kaba var tidigare medlem i kommunstyrelsen i Malmö, men han förlorade den platsen på grund av sina uttalanden.

Artikeln publicerades 3 november 2014.

Adrian Kaba sitter dock kvar i ledande ställning i ett kommunalt organ som arbetar mot antisemitismen i Malmö. Frågan är hur en antisemit kan få ett sådant förtroende.

Sant är att Malmö har stora problem med antisemitismen, även i de socialdemokratiska leden. Minns Ilmar Reepalus uttalanden om att Malmös judiska trosbekännare måste ta avstånd från den israeliska politiken. Det var ett utspel av Malmös då starke man som föranledde ett besök av ­Hannah Rosenthal, den amerikanska regeringens särskilda sändebud med uppgift att bevaka antisemitismen. Adrian Kaba kritiserades dock av sitt parti. Det är inte politikers uppgift att sprida myter, sade Joakim Sandell, ordförande för Malmös arbetarkommun.

Men Kabas svar var också talande. Om det finns bevis för att detta är en antisemitisk konspirationsteori tar jag avstånd från det utan att tveka, sade han i Sydsvenskan den 2 oktober. Detta om är avslöjande. Adrian Kaba måste ha bevis för att han har fel. Tills han får dessa tror han alltså på sin bisarra idé.

Det var inte heller första gången som Adrian Kaba slirade på orden och skrev precis vad han förmodligen menade. För två år sedan hävdade han i Tro och politik, utgiven av Socialdemokrater för tro och solidaritet, tidigare Broderskapsrörelsen, att det finns en judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning. Då handlade det om Breivik, som även han sades vara en del av en judisk konspiration.

För egen del tycker jag att det uttalandet är värre än det senaste från Kaba. Det är öppet ­antisemitiskt, medan hans påstående om Mossad visserligen ansluter till judehatets konspira­toriska tankemönster men inte lika direkt pekar ut det judiska.

Adrian Kabas uttalanden är inte de enda exemplen på dagens spirande judehat från vänster. Gina Dirawi rekommenderade häromåret en pamflett av förintelseförnekaren Lasse Wilhelmson på sin blogg. I brunvänsterns husorgan Ordfront Magasin har Johannes Wahlström skrivit vidriga artiklar om hur Israels regering styr svenska medier, en variant av konspirationsteorierna om den mäktiga judiska skuggmakten. När Mikael Wiehe formulerade mycket hård ­kritik av den israeliska politiken på sin Facebooksida i somras höll han rågången mot antisemitismen, men kommentarfältet svämmade över av oförblommerat judehat.

Och Katarina Mazetti har blivit en rikssvensk mystant på tv, trots att hon ännu inte tycks begripit att hon ekade judehat när hon skrev om hur Auschwitzoffrens barnbarn [...] ägnar sig åt etnisk rensning, Ordfront Magasin, 2002.

Adrian Kabas antisemitiska formuleringar är det senaste exemplet på hur den här typen av idéer normaliseras i den svenska debatten.

Jag har just läst Emilia Degenius självbiografiska roman Åka skridskor i Warszawa, Ersatz. Författaren lämnade Polen efter den antisemitiska kampanj som inleddes 1967. Degenius roman ger en fruktansvärd bild av hur judehatet fortplantades i det polska samhället. Hennes betyg sjönk, hon berövades skollunchen, familjen tvingades lämna ifrån sig sin lägenhet. Och stora delar av Polens judiska befolkning tvingades lämna landet.

Vi är inte där, och en svensk regering kommer inte att orkestrera en antisemitisk kampanj. Men judehatet finns, och det normaliseras. Många judar har redan lämnat Malmö.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern-OT och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.