• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, lördag; Per Dahl

Jobba hårdare på samma sätt är inte lösningen

Ledare 2009-03-13 | Uppdaterad 2009-04-22

Foto: Per Dahl

Göran Stiernstedt, tidigare sjukhusdirektör för UAS var en av dem som diskuterade uutvecklingsmöjligheter på SNS-seminariet.

FAKTA

Cederqvist, Jane (red), Recept för vården : om effektivitet i sjukvården och äldreomsorgen (ISBN 978-91-85695-83-6). Stockholm : SNS, 2009.

LÄNKAR

• Länk till SNS egen redovisning av seminariet

Däremot vimlade det av åhörare från sjukhus, organisationer, landsting och konsultbolag, läkare och forskare.

Detta säger en hel del om förutsättningarna för politiskt styrd sjukvård av det slag vi till övervägande del har i vårt land. Rapportens redaktör Jane Cederqvist är visserligen präglad av de socialdemokratiska miljöer hon verkat i, men låg med sina tankar om att man eventuellt kunde se en framtid med konkurrerande vårdsystem, milsvitt från den föreställningsvärld de flesta s-märkta beslutsfattare i landsting framlever i.

Nuvarande resurser skulle kunna utnyttjas säg 20 till 30 procent mer effektivt, förmodade läkaren Göran Stiernstedt, tidigare sjukhusdirektör för Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Tidigare chefläkaren vid universitetssjukhuset i Lund, kirurgen Ingemar Ihse, kompletterade när han tog upp sådant som antikverad vårdorganisation och oförmågan att urskilja ineffektivitet i sammanpassningen mellan alla enskilda insatser en patient utsätts för.

Själv fick jag en hård tankeställare när han kom in på hur man kunde genomlysa hur ett sjukhus arbetar genom att utgå från den fingerade patienten Ellen, 81, och sedan kartlägga allt vad som hände henne på sjukhuset. ”Patienten i centrum” var den slogan jag som landstingspolitiker alltid ställde upp för. Men vem av oss politiker hade förmågan att omvandla de politiska parollerna till något som faktiskt gjorde skillnad för exempelvis Uppsala Akademiska Sjukhus tusen bäddar och åttatusen anställda?

Och för att förflytta sig söderut: vilket positivt bidrag till vården lämnar våra 67 ledamöter i landstingsfullmäktige?

Inlägg efter inlägg konstaterade att den vård vi har i dag är något helt annat än den vård vi mötte för säg fyrtio år sedan. Kunskapsmassan är mångdubbel, möjligheterna att bota, lindra och förebygga likaså. Men ändå släpar sektorn på en hundraårig organisationsmodell. Hur effektivt skulle dagens försvar vara om det hade varit tvunget att hålla sin materiel och sina kunskaper inom de hierarkier och strukturer som fanns 1909?

Det är inte underligt att gapet mellan vårdbehov och vårdresurser växer obönhörligt om inget görs. Men det som måste göras kommer inte minst att påverka vår egen uppfattning om vad vi som patienter har rätt att vänta oss, likaväl som läkares uppfattning om sin yrkesroll och frihet eller chefens tankar om vad han ska vara chef över.

Den tidigare sjukhusdirektören Göran Stiernstedt kunde till slut inte låta bli att undra över alla dessa landsting. Sveriges befolkning är ungefär som Londons. Kan då inte också vården samordnas med lika få gränser?

Spelar då politiken ingen roll alls? Jo, intygar den funnits i den i trettio år. Alla de idépolitiska diskussioner som skett i borgerliga studentförbund, tankesmedjor, utredningar och expertgrupper är solklara källor till det som nu via exempelvis SNS blivit stimulerande och kvalificerade men ganska opolitiska framtidsvisioner. Trettio års debatt har satt spår.

Men inte i vårdpolitik så som denna bedrivs i de flesta landsting. Varför, kan man undra.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: