Jägarnas politiska inflytande är odemokratiskt

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Svenska Jägareförbundet får genom Viltvårdsfonden ett övertag gentemot andra samhällsintressen, skriver företrädare för Svenska Rovdjursföreningen i ett svar på Barometerns ledare på nationaldagen.

I en ledare den 6 juni reagerar Barometern-OT mot att det s.k. allmänna uppdraget ifrågasätts av allt fler. Uppdraget innebär att Svenska Jägareförbundet (SJF) sedan 1938 har ett statligt uppdrag ”att leda delar av jakten och viltvården i landet”. För detta erhåller man (2016) ett bidrag ur Viltvårdsfonden på ca 52 mkr. Härutöver utgår ett bidrag till Jägarnas Riksförbund (JRF) på ca 7 mkr. Mycket i uppdraget kan diskuteras. Är det uppgifter som måste utföras, finns det andra som kan utföra dem, etc? Men detta är inte vår huvudinvändning.

Det säger sig självt att, oavsett om jägarorganisationerna använder de erhållna medlen på ett effektivt sätt eller ej, så får de ett enormt övertag gentemot andra intressen, t.ex. naturvården. Jägarorganisationernas intäkter från Viltvårdsfonden utgör över 30 % av deras totala intäkter. Härutöver har de en mängd ytterligare anslag och bidrag. Barometern menar att även Naturskyddsföreningen får bidrag. Det är riktigt – under 1 % av vad jägarorganisationerna erhåller.

Jaktkortslösarna utgör 2,6 % av Sveriges befolkning, men medlemmarna i jägarorganisationer enbart 1,9 %. Dessa 1,9 % har ett oerhört inflytande över den natur som vi alla ska dela. Några av de mest horribla effekterna:

- Sverige har världens i särklass högsta älgtäthet. Detta kan tyckas bra, men ett av resultaten är omfattande betesskador på skogen som räknas till flera miljarder kronor årligen. Detta leder till att skogsägare numera inte kan nyplantera tall på därför lämpliga marker. Hela landet håller på att ”granifieras”.

- Viltolyckor orsakar ekonomiska förluster som också kan räknas i miljardbelopp – utöver mänskligt lidande.

- Sverige tvingas hålla stammar av varg och lo, som ligger på löjligt låga nivåer. Vargstammarna i i Tyskland och Frankrike har passerat den svenska i antal och den svenska vargstammen är långt mindre än hälften av stammarna i Italien respektive Spanien.

Ofta hör man att medlen i Viltvårdsfonden är ”jägarnas pengar”. Det är sant att fonden huvudsakligen finansieras genom viltvårdsavgiften (jaktkort). Men alla svenskar betalar en mängd skatter och avgifter som man inte kan kräva att få direkt del av. Hur skulle det vara om avgifterna går direkt tillbaka till jägarna? Skulle de alltså ha rätt att utnyttja allas vår gemensamma resurs alldeles gratis? Man kan också fråga sig varför pengarna då inte går direkt till jägarorganisationerna i stället för att gå in och vända i Viltvårdsfonden som administreras av Näringsdepartementet.

En fråga man också kan ställa sig är varför alla medborgare ska betala den omfattande administration som myndigheternas beslut om olika typer av jakt föranleder. Det gäller inte minst idag då omfattande såväl skyddsjakt som licensjakt tillåts även efter stora rovdjur. Även den omfattande illegala jakt efter rovdjur som förekommer måste stoppas. ”Jägarnas pengar” borde täcka samhällets kostnader för administration och tillsyn av jakten och rimligen tillföras statskassan och inte som idag gynna ett särintresse.

Det snällaste man kan säga om det allmänna uppdraget är att det innebär att sätta bocken som trädgårdsmästare. Men det mest realistiska är att år 2017 ifrågasätta hur en ”kvarleva” från mellankrigstiden kan fortleva i ett land som vill kalla sig demokratiskt.

Björn Ljunggren, Sturefors

Styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen

Robert Franzén, Köpingsvik

Styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen

Svar:

Den sista meningen är väldigt talande för Svenska Rovdjursföreningens hållning.

Ledarredaktionen