Ja till lagstyre och nej till juristvälde
I svensk samhällsdebatt brukar mer uppmärksamhet ges åt utnämningar i den amerikanska Högsta domstolen än i den svenska. Nog har den amerikanska domstolen en tyngre roll i Förenta Staternas maktdelningsmodell, men den juridifieringstrend som präglat västvärlden påverkar sedan många år också Sverige. På flera punkter är det en välkommen utveckling. Domstolarnas självständighet har förstärkts och rätten till en rättvis domstolsprövning har utvidgats. Samtidigt är det otvetydigt att domstolar också fått eller tagit mer makt. Högsta domstolen har fått politisk kritik för att agera som en ”normgivare” när det gäller narkotikamål - där straffen sänkts - för att ta ett exempel.
I går kom också förslagen samtidigt till landets tre viktigaste domarämbeten. I juristvärlden smäller fortfarande presidentposten vid Svea Hovrätt i Stockholm allra högst, det är landets äldsta hovrätt och fungerande länge som högsta rättsinstans under kungen och riksrådet. Den föreslås gå till nuvarande riksåklagaren Anders Perklev. Högsta förvaltningsdomstolen föreslås få Helena Jäderblom i dag i Europadomstolen i Strasbourg som ny ordförande.
För Högsta domstolen kommer ordförandebytet minst sagt lägligt. Dess ordförande Stefan Lindskog uppges vara under polisutredning för grovt tjänstefel och jäv. Om domare i dag är mer öppna gentemot media - på mest gott och lite ont - verkar Lindskog föga intresserad av att bli intervjuad av de tidningar som uppmärksammat hans agerande.
Lindskog ansågs själv personifiera HD:s nya roll när han utnämndes. Det har länge funnits en kritik mot att justitieråden i HD som ofta haft många arbetsår i departementet som rättschefer bakom sig därigenom ser på sig själva från statsmaktens centrum. I kritiken ligger också att maktdelningen mellan politik och domstol varit för svag. De som en gång skrivit laxtexterna ska sedan döma efter dem.
Men Lindskog som talade om behovet av en ”senat styrd av oegennytta” och som underkände Konstitutionsutskottets granskningsmakt blev snarare en symbol för juriststyre än lagstyre. Hans agerande under de senaste veckorna uppfyller heller knappt de krav som ställs på domare och ämbetsmän. Det försvårade diskussionen om balansen mellan folksuveränitet och domstolsmakt.
Framtiden får utvisa om Anders Eka med en kort tjänst i kanslihuset och lång domarbana bakom sig kan leva upp till Olaus Petris domarregler från 1734 som fortfarande trycks i lagboken: ”En god och beskedlig domare är bättre än god lag, ty han kan alltid laga efter lägligheten.”
