IS-svenskarna ska hem till Sverige

Ledare Artikeln publicerades
Den kurdiska YPJ-milisen har tillfångatagit IS-anhängare med svenskt medborgarskap.
Foto: Gabriel Chaim
Den kurdiska YPJ-milisen har tillfångatagit IS-anhängare med svenskt medborgarskap.

Svenska medborgare som har spridit död och terror bör ställas inför rätta i hemlandet, inte hållas fångna av kurdiska styrkor.

När den så kallade Guantanamosvensken Mehdi Ghezali satt fängslad på Kuba skickades inte en utan flera delegationer från utrikesdepartementet för att utröna hans tillstånd. När nu svenska medborgare sitter fängslade hos den kurdiska milisen i norra Syrien har UD inte ens kontakt, trots att milisen uttryckligen vill att de tillfångatagna IS-anhängarnas hemländer hämtar hem sina medborgare. ”Vi vet inte själva vad vi ska göra med fångarna. Men enligt vår grundlag får de inte avrättas”, sa milisföreträdaren Nasrin Abdullah på besök i Sverige nyligen.

Ur juridiskt perspektiv är dilemmat exakt det samma. I båda fallen rör det sig om misstänkta terrorister och illegala kombattanter, inte om krigsfångar. De har hela tiden rört sig utanför krigets lagar och omfattas därmed inte heller av lagarnas skydd. Om krigsfångar gäller att de utan dröjsmål ska friges och hemsändas efter de aktiva fientligheternas upphörande; för medborgare som har stridit för en terroristisk organisation blir det snarare frågan om att utredas och straffas för brott.

Till detta kommer en moralisk plikt. Att svenska medborgare har anslutit sig till och stridit för IS i Irak och Syrien är ett svenskt misslyckande. Ofta uppmärksammas bara det hot som dessa personer kan utgöra mot Sverige när de återvänder hem med sina erfarenheter och sin än mer förvrängda verklighetsuppfattning, men deras utresa - och den radikalisering som föregick utresan - var ett svenskt svek mot länderna i fråga. ”Syftet med resorna är ofta att delta i olagliga våldshandlingar som exempelvis attentat mot civila. Sverige är förpliktigat att motverka terrorism i utlandet”, sa Säpos chefsanalytiker för kontraterror Jonathan Peste redan 2012. Ingen kan hävda att denna plikt har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.

Det minsta den svenska staten kan göra är att ta hem de medborgare som sitter fängslade i Irak och Syrien misstänkta för att ha begått just terrorbrott. Däremot kan det inte garanteras att de kommer att kunna fällas för några brott i svensk domstol. Det är sannolikt denna senare faktor som förklarar skillnaden i engagemanget nu jämfört med för femton år sedan. I ett politiskt läge när Socialdemokraterna vill framstå som det mest repressiva partiet i fråga om terrorbekämpning skulle det se udda ut om misstänkta terrorister fick komma till Sverige och gå fria.

Men alternativt är knappast rimligare. Antingen får de misstänkta IS-terroristerna sitta frihetsberövade på obestämd tid eller också blir de, hos mindre nogräknade aktörer, avrättade. Det är inte ett scenario som anstår en rättsstat eller en ansvarstagande nation, än mindre en moralisk stormakt.