Inställt misstroende stärker inte förtroendet

Daniel Braw Artikeln publicerades

Alliansen plågsamt splittrad i ansvarsutkrävandet.

Det var ingen nyhet att misstroendeomröstningen mot försvarsminister Peter Hultqvist skulle kunna komma att ställas in. I samband med Löfvens regeringsombildning meddelande Alliansen att den kunde komma att ändra sig om något nytt som förklarade Hultqvists agerande – eller snarare icke-agerande – framkom.

Det beklämmande är att partierna i det läget inte tycks ha haft någon gemensam idé om vilken ny information det kunde gälla. I sin förklaring till att Centern ändrar sig om misstroendeförklaringen hänvisar Annie Lööf till att statsministerns närmaste medarbetare, statssekreteraren Emma Lennartsson, kände till skandalen på Transportstyrelsen och inte heller berättade något för statsministern eller för den delen fördjupade sig vidare i saken.

Om detta verkligen ursäktar Hultqvists passivitet är dock oklart. I den organisation ministern ansvarar för brukade det sägas att förtroende är bra men kontroll bättre. Hultqvist själv har på ett formalistiskt vis försvarat rätten att inte kommunicera med sin chef och hävdat att han inte är någon "controller" i relation till ministerkollegorna. Ministerns agerande sedan skandalen kom till allmänhetens och riksdagens kännedom har i sig varit nedbrytande för tilliten.

    Nu är det i stället Alliansen som framstår som skakig och opålitlig. Det är skickligt spelat av S men knappast någon triumf för ansvarstagande och ansvarsutkrävande.