• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Insiktsfullt av Moderaterna

Ledare 2011-07-05 | Uppdaterad 2011-07-05

Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet har sedan valet beskyllts för att förvalta makten. Det ligger något i kritiken även om den i viss utsträckning slår fel. Det Sverige som de fyra borgerliga partierna enade sig om att förändra var ett Sverige som under decennier styrts av socialdemokrater. Med tiden blev makten synonym med Socialdemokraterna – det ledde i sin tur till att samhällets institutioner anpassade sig till den rådande maktstrukturen. Att som borgerlig opposition vinna val i ett samhälle som så starkt präglats av en och samma kollektivistiska ideologi var en bedrift. Att vinna ytterligare ett val fyra år senare en sensation.

Maud Olofsson har många gånger talat om det värderingsskifte som måste till för att den socialdemokratiska indoktrineringen ska brytas och makthegemonin upplösas. Utan människor som upplever att de kan tänka fritt är det svårt att genomdriva banbrytande reformer. I ett samhälle som präglats av uppfattningen att staten inte bara vet bäst, utan också är den bästa förvaltaren av dina pengar, är det politiska självmord att inte låta förändringarna ta tid. Denna insikt har varit en av alliansregeringens viktigaste.

När regeringen i höstas aviserade införandet av ytterligare ett jobbskatteavdrag fastslog kritikerna att det rörde sig om ett bevis för bristande initiativförmåga. Att uppfattningen uppstod och fick fäste beror bland annat på att regeringen till viss del slarvat med sin pedagogiska och ideologiska uppgift; såväl arbetslinjen som de så kallade plånboksfrågorna handlar om mer än skattesänkningar. I realiteten är plånboksfrågor frågeställningar som rör högst ideologiska ställningstaganden - om statens makt kontra individens, om individens egenmakt i vardagen samt om valfrihet som ett politiskt mål i sig.

I går var det Moderaternas dag i Almedalen vilket genererade Alliansens lansering av den Framtidskommission som ska tillsättas i höst. Utöver en tydlig signal till dem som spekulerat kring alliansens undergång, innebär uppdraget en markering om att man tar de långsiktiga samhällsutmaningarna på stort allvar.

Den som väntade sig radikala politiska löften därutöver lär ha blivit besviken. Den som istället ser politiken som varande i ständigt behov av anpassning och förändring, insåg förhoppningsvis visheten i det tal som statsministern höll. Ett tal som inte fokuserade på den akuta morgondagen, utan som istället var osedvanligt framtidsinriktat och problematiserande.

Av statsministerns tal framgår att Moderaterna insett något stort, något som knappast är en nyhet men som det ändå knappt talas om – den demografiska utmaningen. Den utmaning som består i att färre ska försörja fler samtidigt som fler kommer att vara i behov av välfärdsrelaterade och skattefinansierade tjänster. I Sverige kommer år 2021 var femte person att vara över 65 år. I ett sådant samhälle ställs vedertagna sanningar om såväl etablerings- som pensionsålder på arbetsmarknaden på sin spets. Fredrik Reinfeldt talade om den 100-årige man som föddes år 1911. Han som efter ett normalt yrkesliv gick i pension år 1978. Han som än i dag lever som pensionär. Hur länge kan vi inbilla oss att dagens lösningar för arbetsmarknaden, välfärden och pensionssystemet, håller för framtidens problem?

I en tid när partipolitiken, opinionsmätningar och nästa mandatperiod alltid är nära i tiden är det lätt att glömma det som skymtar vid horisonten. Men det kommer alltid en dag före den dag då verkligheten brakar samman. Den dagen är det oftast för sent att vara efterklok.

AT

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus