• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Per DahlRedaktör Maria Eriksson från Svensk Tidskrift samtalar med Svenskt Näringslivs Signhild Arnegård Hansen.

På plats i Prag, fredag; Per Dahl

I Tjeckien går politiken inte på pendeltågsspår

Ledare 2009-05-08 | Uppdaterad 2009-06-07

Jag var i veckan på snabbesök i Tjeckiens huvudstad Prag, och sekelgamla centraleuropeiska nybarockfasader skymtade utan för bussfönstren. Såväl guiden på körningen från flygplatsen som några av mötesvärdarna försöker förklara tjeckisk politik. Den nuvarande regeringen har just fallit och sitter kvar någon dag till, därefter tar en tjänstemannaministär över. Och i höst är det nyval.

Jag får smakprov på en politisk miljö som känns främmande, men som egentligen är mer civiliserad än vår egen, när jag tänker efter.

Centralfiguren för dagen är presidenten professor Vaclav Klaus, marknadsvän med akademisk framtoning. Han var en av grundarna av gårdagens konservativa regeringsparti och blev president när han var dess hedersordförande. I dag är han stor del av orsaken till att hans partikamrater tappat regeringsmakten. Han var mot ett mer politiskt EU, och regeringen var för. Just när detta skrevs spekulerar alla om han eller den snart före detta premiärministern ska kunna få tillräckligt många personvalda senatorer på sin sida. Kan de kanske få motsidan att stanna hemma? Partidisciplinen är låg, senatorerna är inga proffspolitiker fastsvetsade vid respektive program. När texten var färdig sade de ja och Europa andades ut.

En parlamentsvald president som oförutsett gör politik för fulla muggar, tvärt emot partikamraterna i regeringen? En man som är populär bland medborgarna, trots att de sannolikt tycker precis tvärt om i en så viktig fråga?

Är det ingen ordning alls?

Jo, men en helt annan än vår egen inhemska, där raka rör, partidisciplin och maktkoncentration gäller. ”Regeringen ska kunna leverera resultat!” ”Statsministerns måste kunna bestämma!” ”Vi måste ha fungerande majoriteter!”

Här verkar ingen maktsamling fungera. I stället finns maktdelning, och politiska beslut formas tydligen i ständig dialog mellan skilda maktcentra med kanske helt motsatta åsikter. Frågan ”vem bestämmer” har inget enkelt svar.

Så bra, kommer jag fram till efter en stund, annars fylld av frihandelsdiskussion med en koncentrerad och ganska fåordig svensk handelsminister, träffar med en arbetsmarknadsminister som pressas om Las, en LO-ordförande som skämtar med Manuel Barroso och en Sacoordförande som gläds över framgångar. Maktdelningen skapar ju utrymmen för mångfald. Ingen frestas lita till starka ledare. Ingen förleds att tro att de kan lita till politik för att nå viktiga mål. För därmed öppnas ju utrymme för alla de enskilda initiativen, för motsättningarna, för diskussionen och begrundandena.

Är det symtomatiskt att Tjecken tycks ha klarat sig någorlunda i den stora ekonomikrisen? Något utrymme för storvulen politik tycks balansen som alla nämner inte ha lämnat. Och då undviker man ju också de stora misslyckandena.

Handelsminister Eva Björling har inte tid för någon tjeckisk mikrobrygd öl; hon måste förbereda energiska tag för ökad frihandel när Sverige blir EU:s ordförandeland i höst. Själv kommer jag förhoppningsvis att landa någonstans där soldaten Svejk kan ha suttit, eller åtminstone hans skapare Jaroslav Hasek.

I soldaten Svejks land lär många försök till planmässig effektivitet malas ned och styras undan till en labyrint av ifrågasättande och diskussion, i det ideala centraleuropeiska kaféet, där alla får sin del av inflytandet.

Nog behöver vi en del av den eftertanken hemma också!

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: