Hur blir elen imorgon?
Ytterligare 14 400 vindkraftverk, eller elva kärnreaktorer. Svenskt näringsliv har räknat ut att vårt energibehov kommer att öka med 60 procent till 2045, och förklarar pedagogiskt hur mycket mer elproduktion vi behöver för att klara det. Men det gäller att inte bli för tagen av exemplet, eftersom vi utöver effekt också vill ha en robust och pålitlig elproduktion.
Att göra el av vind är nog så eftersträvansvärt, men det krävs knappast någon större inblick i de tekniska detaljerna för att förstå att kärnkraft, tillsammans med vattenkraft, utgör ett oumbärligt komplement till den väderberoende produktionen. Ett kärnkraftverk kan anpassa sin produktion efter förutsättningarna för vindkraft.
Trots självklarheten i den kontrollerade elproduktionens betydelse, tycks den ofta lämnas åt sidan, medvetet eller omedvetet. Till exempel när branschorganisationen Svensk vindenergi går ut med att utbyggnaden av vindkraft med råge kommer att täcka upp för stängningen av de två reaktorerna i Ringhals. Det kan absolut stämma, under rätt förhållanden. Men det förändrar knappast de minskade effektmarginalerna, när reaktorerna läggs ned enligt planen i slutet av 2019 och 2020.
För att anpassa oss till den varierande effekt som ett eventuellt ökat vindkraftsberoende medför, menar bland annat Energimyndigheten att privatpersoner kan behöva styra sin elförbrukning efter när det produceras mycket el. Men även om elbehovet från bostäder och andra byggnader kommer att öka, blir det enligt Svenskt näringsliv omsprunget av industrin till 2045. För att den omställningen både ska genomföras av företagen, och därefter fungera, krävs att effekten i elnätet är pålitlig dygnet och året runt.
Medan effektbrist i ett hushåll innebär att lampor slocknar och inget kaffe kan bryggas, blir konsekvenserna desto större för en elektrifierad tillverkningsindustri. Råvaror mitt i processen kan förstöras, leveranser bli försenade och utrustning kan ta skada av plötsliga och upprepade elavbrott.
Sammantaget kan det innebära en enorm förlust, till följd av en elektrifiering som påhejas av inte minst regeringen. Men även en i grunden godartad omställning, från fossila bränslen till utsläppsfritt producerad el, blir betydligt mindre attraktiv om risken för effektbrist bara kommer att bli större. Industrin ska inte behöva anpassa sin verksamhet efter hur mycket el det råkar finnas just då.
En nödlösning är att importera el, men det kräver också att andra länder med motsvarande elbehov har något att leverera, som helst inte kommer från kolkraftverk. Då är alternativet att ha kvar de svenska kärnkraftverken en betydligt bättre lösning.
Det går att spekulera både hit och dit om hur framtidens elförsörjning och -behov kommer att se ut. Kanske dyker en helt ny metod upp för kontrollerad elproduktion. Men oavsett hur möjligheterna ser ut får vi inte slarva bort den robusthet vi faktiskt har i dag. Ett kärnkraftverk, till exempel i Oskarshamn, kommer alltid att vara mer pålitligt än 14 400 vindkraftverk över hela landet.
Därför är det fel att, som Svensk vindenergi, tala om vindkraft som alternativ till kärnkraft. Att ha enorm effekt är en sak. Men något, utöver vattenkraft, måste kunna blåsa på när vinden inte gör det.
