• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, måndag; Per Dahl

Hon får den politiska teatern att framstå i all sin glans

Ledare 2008-12-21 | Uppdaterad 2009-03-30

LäS MER

• Katastrofal som politiker när Sverige behövde en

Den bör uppfatta det som sker som vanlig, naturlig verklighet, inte något regisserat. Den kommunikationsansvarige i staben får däremot gärna slita sina hårtestar i sökande efter det som sätter bilden av principalen utan att vi opponerar oss.

Därför urskiljer vi fenomen i vår samtid långt bättre när vi ser historiska paralleller. God julläsning för den politiskt intresserade är Henrika Tandefelts inträngande analyser i den vackra volymen Konsten att härska – Gustav III inför sina undersåtar. Här möter vi en kommunikatör av Guds nåde (enligt honom själv), vars mål var att återskapa den skakiga och ifrågasatta samhällsroll han ärvt till Sverige centrala politiska institution. I det lyckades han, dock till priset av sitt liv.

I dag styr regeringen riket, för tvåhundratjugo år sedan härskade kungen över detsamma. Tandefelt granskar hur han valde arenor att framträda på, ceremonier att sätta upp och nådevedermälen att ge. Nådevedermälen – jag smakar på ordet. Visst möter vi dem i dag också, trots allt tal om nyordningar vid tillsättningar och utnämningar. Bemärkta politiker får bli landshövdingar, kulturchefer ges reträttposter som kulturattachéer, en och annan politiker blir ambassadör. Nog är det regeringens nådevedermälen för att profilera sin egen betydelse och knyta lojalitet till sig och sitt block, inte bara neutralt sökande efter de bästa.

För tvåhundratjugo år sedan glittrade de mer: ordnar, hedersvärjor, snusdosor, fullmakter, medaljer och hederspenningar. Tandefelt citerar en annan forskare som talat om ”ärans demokratisering” under Gustavs tid. Belöningsväsendet trängde djupt ned i samhället, till idoga lantmän och trogna tjänare med medalj från Kungl patriotiska sällskapet. Konungens nådiga blick trängde långt.

Tandefelt resonerar bland annat kring utnämningar och även här kan vi jämföra med vår samtid. Ämbetet sågs då delvis som egendom, konstaterar hon. Hon noterar också hur den tiden ofta skilde själva uppgiften, arvodet, titeln och rangen från varandra. Hur ser de generaldirektörer som i dag blir bortlyfta med bibehållen lön och titel till skyddade sittpinnar i Rosenbad på saken?

Gustav III uppfattas ofta som en överspänd teatermonark. Men sådant vart tidens krav på den politiska makten, kontrar Tandefelt. Skådespelet var verktyget, skriver hon och drar paralleller mellan furst Potemkins beryktade ukrainska kulisser och Gustavs operamässiga.

Vilka kulisser reser valda i dag för att mobilisera vårt engagemang och säkra sin egen världsbild? Vi får se efter tecknen i skyn, bland ozonhål och växthusgaser.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: