Annons

Hellre appar än böneutrop

Alla minoriteter måste acceptera en viss grad av anpassning till majoritetssamhället. Det är en förutsättning för en framgångsrik integrationsprocess.
Ledare • Publicerad 8 augusti 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Montage
Montage

I maj meddelade polisen att det var fritt fram för Stiftelsen Växjös muslimer att låta böneutrop ljuda i Araby varje fredag. När beskedet kom sade stiftelsens presstalespersonen Avdi Islami att han hoppades att fler moskéer skulle följa deras exempel. Kort därefter fick även Islamiska kulturföreningen i Karlskrona tillstånd att utföra böneutrop.

Men en del muslimska samfund har valt en annan väg. Akil Zahiri, talesperson för Imam Ali-moskén utanför Stockholm, kommer inte att ansöka om tillstånd för böneutrop (SR 7/8). Han säger att det går lika bra att ladda ned appar som visar när det är dags för bön.

Annons

Mohammed El-Alti, pressansvarig vid Göteborgs moské, delar Zahiris åsikt gällande appar. Han anger ytterligare ett skäl till att Göteborgsmoskén inte vill ha böneutrop: ”Majoriteten är inte muslimer i moskéernas omgivning. Därför är det väldigt viktigt för oss att man inte stör sin omgivning och att man får ett okej från omgivningen.”

El-Alti framför en viktig synpunkt; som minoritet måste man vara beredd på att anpassa sig till majoritetssamhället. Det gäller alla minoriteter, oavsett om det handlar om religiös eller kulturell tillhörighet. Det betyder inte att de behöver ge upp vare sig sin identitet eller religion, däremot krävs en viss smidighet i interaktionen med majoriteten. Annars riskerar det att uppstå allvarliga kollisioner.

Många av de muslimer som har invandrat till Sverige är ovana vid rollen som minoritet. De har tidigare befunnit sig i majoritetsställning.

Eli Göndör, doktor i islamologi, har skrivit om de problem som kan uppstå när en grupp med majoritetsstatus invandrar till ett land som är ett majoritetssamhälle (Fokus 9/10 2016).

Det leder till en krock. Ingen av parterna är riktigt vana vid att få sina normer eller traditioner utmanade eller ifrågasatta.

Förutom att Sverige är ett majoritetssamhälle med en dominant kultur finns det fler faktorer som skapar svårigheter. I Sverige finns det ingen större erfarenhet av att hantera de konflikter som kan uppstå mellan olika kulturer och religioner. Där skiljer vi oss från andra europeiska länder som har haft en större mångfald av religiösa grupper, exempelvis katoliker och protestanter.

Här har de mest framträdande politiska konfliktlinjer handlat om helt andra frågor: främst arbete och kapital samt stad och land. Det gör att samhället inte är särskilt väl rustat att hantera konflikter mellan religioner eller mellan religiösa och sekulära krafter.

De grupper som har vana av att befinna sig i minoritet, exempelvis judarna, har ett annat förhållningssätt. De accepterar att de måste anpassa sig till den rådande kulturen. Det betyder inte att man ger upp sina egna sedvänjor, men man tvingar dem inte på andra. Det är en mer framgångsrik modell för integration än att kräva att majoritetssamhället ska anpassa sig.

Det är något som de före detta majoritetskulturerna, som numera befinner sig i minoritet, borde ta efter i större utsträckning. Exempelvis fungerar appar precis lika bra som böneutrop. Omgivningen störs inte och man vet ändå när man ska be. Kompromiss, kallas det.

Naomi Abramowicz
Annons
Annons
Annons
Annons