Hål i tandvården efter gratisreformen
Det är gratisreformer som varit regeringens signum inom välfärdsområdet under mandatperioden. När det gäller tandvården har åldersgränsen för avgiftsfrihet höjts vid två tillfällen. Från och med den första januari 2019 erbjuds alla upp till och med 23 år avgiftsfri tandvård. Gratisreformerna har skiftat fokus inom välfärden från kvalitet till kvantitet. Inte minst ur socialsynpunkt är det ett ifrågasatt vägval. Satsningar på kvalitet i vård eller skolan är fördelningspolitiskt mycket effektiva. Men gratisprioriteringen inom tandvården leder i dagarna till att drygt 2400 barn- och ungdomar i Kalmar, Oskarshamns och Västervikskommuner måste byta tandläkare.Bakgrunden är att flera privattandläkare i Kalmar län säger upp avtalet med landstinget. I dag råder ett valfrihetssystem för barn- och ungdomar där de själva kan välja tandläkare.
Höjningen av gratisåldern förändrar dock spelreglerna. Ersättningen till tandläkare är olika stor beroende på om patienten är barn eller vuxen. Det har spelat mindre roll så länge barnens tandhälsa varit god och arbetet förebyggande. Med migrationen till länet ändras den genomsnittliga tandstatusen. De unga vuxna ofta från Mellanöstern kräver väsentligt mer och dyrare tandvård än barnen. Och mot den bakgrunden sker således en överflyttning av patienter från privattandläkarna till Folktandvården som har det så kallade sistahandsansvaret.
Som ekonomie doktor Mattias Lundbäck konstaterat i rapporten Framtidens tandvård för barn och unga växer därmed ett mer segregerat system fram som sker i strid med målet om jämlik vård.
Till bilden hör att privattandläkarnas patienter uppvisar en betydligt högre nöjdhet än folktandvårdens.Kanske spelar här det aktiva valet av tandläkare in. Nu blir trycket än högre på folktandvården där väntrummen sällan gapar tomma, om uttrycket tillåts.
Gratis blev i vart fall inte reformen. Inte för privattandläkarna som får svårare att lista patienter. Inte för folktandvården som får ett kraftigt ökat patienttryck. Och som kronan på verkar indikerar privattandläkarnas starka reaktion över kostnadsutvecklingen att reformen kan vara underfinansierad. Lägg därtill att 2400 patienter i länet måste lämna en tandläkare som de lärt känna och aktivt val. Det är inte kvalitet i välfärden.
