• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Greklands kris är också vår

Ledare 2011-06-23 | Uppdaterad 2011-06-23

Nästa vecka väntas det avgörande stålbadet för nationen också att godkännas: skattehöjningar och neddragningar för 28 miljarder euro och privatiseringar för totalt 50 miljarder euro. Det folkliga missnöjet är massivt, ivrigt understött av landets mäktiga fackförbund som fortsätter utlysa generalstrejker så fort besluten går dem emot.

I dag är den officiella arbetslösheten i Grekland 16 procent. Bland ungdomar upp till 25 år är den dryga 40 procent. De offentligt anställda utgör 20 procent av den totala arbetskraften. Fram tills nyligen drogs man med ett underfinansierat pensionssystem som gav en ersättning på 90 procent av lönen och som gynnade den som gick i pension efter tjugoårig tjänst. Lägg därtill osedvanligt hög korruption samt en bred och relativt sett accepterad skatteflykt.

Trots denna dystra beskrivning får man lätt uppfattningen av att grekerna är tagna på sängen av den senaste tidens turbulens. Den plötsligt påkomna upprördheten, såväl som enigheten, bland vanligt folk är stor. Skuldberget, för närvarande på osannolika 340 miljarder euro, motsvarande 150 procent av landets BNP, är någon annans fel – bankernas, eurons, Europas. Det är någon annans girighet som bär skulden för bankrutten som nu knackar på.

Men det är inte någon annans fel. Felet är att det grekiska folket i decennier röstat fram politiker som utan större betänkligheter givit mer av allt till alla. Felet är att de offentliga utgifterna tillåtits galoppera, att lönerna i den offentliga sektorn sedan länge slagit i taket, allt ivrigt påhejat av såväl fack, löntagare och hela skalans politiker. Felet är därmed att man alltför länge valt att äta kakan innan man ens övervägt att baka den först.

Men Grekland är inte unikt även om den nuvarande situationen är extrem. Samma tankegångar som en gång gödde det grekiska skuldmonstret finns också på andra håll i Europa, också hos oppositionen i Sverige.

När Håkan Juholt envisas med sin oneliner om hur solidaritet skapar välstånd begår han exakt samma tankefel som grekerna.

I inget land på jorden skapas välstånd och tillväxt av politiker. Dessa positiva omständigheter är konsekvenser av enskilda människors samlade ansträngningar, risktaganden och investeringar. Det är de som skapar arbetstillfällen, och de som går upp varje morgon och går till jobbet, som skapar den kaka som politikerna sedan gladeligen spenderar bort. Som om de ekonomiska resurserna är oändliga, i Grekland eller i Sverige.

Tillväxten i Grekland har under de senaste tio åren varit ett resultat av privat konsumtion på lånade pengar. En situation som i längden är ohållbar. Situationen är nu ohållbar. Därför måste de folkvalda rösta för det föreslagna åtstramningspaket. Annars ställs inte bara den grekiska, utan också hela den globala ekonomin inför en lågkonjunktur av sällan skådat slag. Ansvarslöshet har ett pris, ett mycket högt pris kan det visa sig.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus