Ledare 2007-09-17 | Uppdaterad 2007-10-05
Jag försöker föreställa mig scenen: ett tjugotal arga Sverigedemokrater som bränner afghanska flaggor på en parkeringsplats. Och 200 upprörda kyrkorådsledamöter av skilda politiska kulörer på Stortorget i Kalmar som skanderar ”Avgå, avgå, avgå!” om Indonesiens premiärminister och viftar med hans docka framför Domkyrkans västportal.
Man skulle kunna säga att anledning finns: i Afghanistan ökar talibanernas makt och deras mörkervälde vidgar sina gränser. I Indonesien anfaller och bränner muslimska extremister kyrkor och förföljer minoriteten på ögruppen Moluckerna. I jämförelse med det är tuschtecknade rondelltaxar ett intet.
Ändå står inte kyrkorådsledamöterna där och hojtar. Och inte dödsdomar sänds ut från Johannelunds teologiska högskola.
Jag tror att orsaken är enkel: vi lever i en demokrati. Svenska kyrkan och andra trossamfund är inte schanghajade av maktgrupperingar av det slag som växer fram i samhällen där rättssäkerhet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och respekt för den enskilda människan saknas. Där våld, våldssymboler och våldshot inte utmanas av medborgarrätt. Där hets mot tredje part anses som ett gott medel för att vända bort människors uppmärksamhet mot missförhållanden i den egna omgivningen.
Det hot vi hör om stammar inte från trosföreställningar utan från demagogi och maktambitioner.
I en globaliserad värld dör gränserna bort även för förtryckets ambitioner. Det som var lustigheter och exotiska detaljer i länder långt bort blir med ens hot mot enskilda människor i Örebro och Helsingborg. Än så länge har ingen hotat mig här i Kalmar för vår rondellhundspublicering den 16 augusti, men det kommer väl det också.
När Barometern-OT för en tid sedan uppmärksammade att den svenske journalisten Dawit Isaak fortfarande hölls fängslad i Eritrea (han har snart varit inspärrad i 2200 dagar) ringde en läsare och förebrådde oss för att vi skrev om så ointressanta ämnen. Det som hände i Eritrea påverkade väl inte södra Kalmar län.
Hon hade fel. Det som händer i Kina kan handfast förändra Kalmars stadsbild. Det som sker i Pakistan eller Bosnien berör ledamöter av Kalmars kommunfullmäktige. Det som utsägs i Irak måste kanske tas upp till behandling av polisens säkerhetsavdelning i Kalmar.
Desto viktigare är det att vi som är medias grindvakter inte viker oss. Inte förmenar våra läsare rätten att få del av vår samtid bara för att andra förargas över detta. Det gällde när trädoktorn Jon Engström grundade Barometern 1841. Det gäller nu.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (50 ST.)
ANNONSERA