Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2012-01-20 | Uppdaterad 2012-01-20
De sitter på bottengarnens störar från Flatvarp i norr till Bergkvara i söder. Middagen är serverad. Tiotusentals skarvar behöver bara dyka ner och ta för sig.
Varje skarv på bilden äter ungefär två kilo fisk om dagen. Det blir ont om aborre.
Från att ha varit utrotad i slutet av 1800-talet har skarvarna återvänt till svenska vatten. Landets 250 000 fåglar konsumerar 25 miljoner fisk om året. Den beräknas fånga åtta gånger så mycket abborre som yrkesfiskare och fritidsfiskare tillsammantaget.
Nyligen skrev Lars Wiström på Debatt (14 januari) om Naturvårdsverkets kommande förvaltningsplan för skarven. Han är ordförande i Sveriges fiskevattenägareförbund.
Planen väntas bli klar under 2012. Wiström är orolig för att skarvens vänner, forskare med ornitologisk bakgrund, även denna gång kommer att vinna över marinekologer och fiskebiologer. De vill enligt Wiström "göra så få begränsningar som möjligt och låta naturen ha sin gång". Wiström vill se färre skarvkolonier i varje län för att skapa balans mellan skarvbestånden och de snart utfiskade fiskarterna.
Även sälarna bidrar starkt till utfiskningen. Men när människan skall gå in och försöka skapa balans i naturen, finns en känslomässig opinion till förmån för de synliga, högre stående arterna. Sälarna med sina snälla ögon och syntetiska kamrater i barnkammaren. Det heter ibland att säldöden 1988 gav Miljöpartiet den avgörande knuffen in i riksdagen. Skarvarna är onekligen granna att titta på, om man inte kommer för nära de öar där de häckar och dödar allt annat liv.
Fiskar väcker inte samma varma känslor hos människan. De fångas och dör under mer hjärtlösa former än de varmblodiga djuren. Den vitryggiga hackspettens överlevnad engagerar en opinion som inte alltid kan skilja en gröngöling från en spillkråka. Gädda, abborre, ål och öring försvinner i tysthet från svenska vatten.
Den biologiska mångfalden utarmas med kedjeeffekter i miljön. Vi har lärt oss sambandet mellan plankton, skarpsill, torsk och algblomning. Fisk är ett viktigt livsmedel för människan, både näringsmässigt och kulinariskt.
Naturvårdsverket tillönskans den gnutta civilkurage som behövs för att bryta fågelvännernas hegemoni och samtidigt stå emot den opinion som vill gå alltför hårt fram i skarvkolonierna. Förvaltning betyder oftast minskning. Det är svårt att minska lagom. Men just nu verkar skarvkolonierna tillräckligt livskraftiga för att tåla en begränsning av antalet.
Lars Wiström slår larm med rätta utan att förvandlas till ett enögt särintresse. Hans debattartikel är en bra avvägning mellan skilda ambitioner. Den duger som direktiv åt Naturvårdsverket.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
