Gemenskap är inte enhetlighet

Ledare

Svenska judar har andra politiska krafter att frukta än Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna.

Debatten om svenskhet och judiskhet blev sned efter Ebba Busch Thors tal i Almedalen.
Foto: Adam Ihse /TT
Debatten om svenskhet och judiskhet blev sned efter Ebba Busch Thors tal i Almedalen.

Årets Efteralmedalsdebatt kom tydligen att handla om någon kort mening i Rapports intervju av KD-ledaren Ebba Busch Thor där hon på frågan om judar i Sverige ska fira jul svarade att det är ”självklart att man måste få förhålla sig till högtider och traditioner på olika sätt. Men att det är klart att det skapar en bättre gemenskap och sammanhållning om man visar respekt för och bejakar det nya landets kultur.”

Det är ju ungefär vad den svenska judiska gruppen alltid har gjort. Få grupper har som den judiska på en och samma gång bevarat sin identitet och samtidigt gjort det svenska samhällsbygget – vad gäller affärsliv, politik och på kulturscenerna – solidare, rikare och kulturellt djupare. Ett sådant resonemang hade varit ett bättre svar. Den judiska modellen som också rymmer intern mångfald är ett gott svar på integrationsfrågan.

Nu skapade ordvalet och talet om ”det nya landet” - som om inte judar är en nationell minoritetsbefolkning - en uppdelning av svenskar och judar som omgående ledde till kritik från personer inom det judiska samhället.

Den har ett orättvist drag. Kristdemokraterna är det enda parti som återkommande betonar den judisk-kristna etiken. Partiet brukar anklagas för att i Mellanösternpolitiken ensidigt stå på den judiska statens sida. Kampen mot antisemitism har varit djupt prioriterad och partiet rymmer ingen mörk historisk barlast. Tvärtom. I dess kärnväljarbas finns ett starkt engagemang både för det judiska folket - i Sverige och globalt - och för staten Israel.

Magnituden i diskussionen blir som så ofta under nyhetstorkan ett självspelande piano som dessutom är programmerat på repriser. Det blir helt enkelt lite löjligt att insinuera att KD skulle tvinga judar att gå i julottan eller äta julskinka i strid med kosherreglerna.

Däremot – och det är kanske mot den bakgrunden reaktionerna kommer – saknas en tydlig åtskillnad mellan exempelvis begrepp som mångkultur och mångkulturalism.

Mångkultur är lika med pluralism. Det har Kristdemokratin i Sverige alltid som få försvarat så som partiet varit historiskt kopplat till grupper som inte varit en del av majoritetskyrkan. Partiet har också nära relationer till stora grupper med nysvenskar utan att för den delen stå för identitetspolitik.

Mångkulturalism är något annat. Det är bland annat särrättigheter baserat på grupptänkande. Det är autonoma parallellsamhällen. Det är ett förhållningssätt, en ideologisk tankefigur.

Den nödvändiga och i Sverige länge förbisedda betoningen på något form av klister som håller samman samhället får inte dra åt det enhetliga. Ett samhälles styrka ligger bland annat i dess syn på minoriteter.

Enhetligheten står i motsats till liberala idéer - men också till kristdemokratins passionerade engagemang för civilsamhället eller konservativa ideal om ”lilla världen”. Där behövs också fortsatt debatt och analys inom kristdemokratin.

Men andra partier är inte före.

Utan många gånger efter. I vart fall finns det de som har större problem i organisationerna i fråga om inställningen till judiskt liv i Sverige.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.