Från vänster till höger

Det förra EU-valet sågs som en begynnelse av en vänstervåg, som aldrig kom. 2019 går Feministiskt Initiativ till historien. Vänsterpartiet går marginellt fram medan Socialdemokraterna backar något. Och Miljöpartiet som ingår i den rödgröna regeringen, är en av valets förlorare. Samtidigt som Moderaterna och Kristdemokraterna båda går framåt. Lägg därtill att SVT:s vallokalsundersökning visar att fler väljare definierar sig som höger.

På det hela taget ser vi en normalisering av EU-valet utan något nytt parti, utan något parti som sticker ut i relation till riksdagens sammansättning.

Moderaterna gjorde en stark slutspurt i valrörelsen enligt vallokalsundersökningen, även om det uppenbara är att de sista dagarnas uppgång tycks bestå i borgerlig kannibalism.

Rörliga allmänborgerliga väljare återvände till Moderaterna från Kristdemokraterna efter de tendentiösa uppgifterna om den förra KD-parlamentarikern Lars Adaktussons röstning i abortfrågan i parlamentet.

Krishanteringen blev för partiets del långtifrån lyckad. Adaktusson syntes aldrig till och partiet utmålades i en repris av 1960-talet som bestående av extrema abortmotståndare. Förstakandidaten Sara Skyttedal kallade kritiken för ovärdig, men lyckades i sak inte torpedera angreppen. Tvivel råder fortfarande i opinionen om KD-linjen i abortfrågan. Att partiet nu får skicka två istället för en enda parlamentariker till Strasbourg hamnar i skuggan av de högre förväntningarnas missnöje. Närmare nio procent hade få trott på för ett år sedan.

Partierna slåss också om samma väljare. Moderaternas och Kristdemokraternas frågor har under valrörelsen tangerat varandra på punkt efter punkt - vilket är naturligt eftersom partierna tillhör samma grupp, den stora kristdemokratiska EPP, i parlamentet. För partiledaren Ulf Kristersson är ett mindre bra resultat i vart fall en stor lättnad.

Adaktussonaffären handlar också om idéer - till skillnad från skandalen i Sverigedemokraterna som inte drabbade partiet.

”Idéaffärer” brukar ge effekt på opinionen, det gör sällan skandaler som handlar om personlig vandel. Men SD:s framgång som ligger i linje med partiets utveckling i den allmänna opinionen kan också ses i ljuset av att partiet ändrat det nationalistiska utträdeskravet till en EU-kritisk linje och därmed blivit valbart för vissa väljargrupper. SD verkar ha nått en en topp nationellt men fortsätter att vinna terräng lokalt i bland annat Kalmar län.

Positivt är i varje fall att EU-negativism inte längre belönas av väljarna. Vänsterpartiet som hade den strategiska fördelen att det är i opposition mot regeringen och att det står för den tydligaste EU-kritiken från vänster blev inte någon vinnare trots den väljarmaximerande kovändningen av inställning till EU, från nej till ett ja.

Intern kannibalism inom det liberala blocket är också en delförklaring till Centerns framgång som bland annat kan ses som en följd av Liberalernas katastrofala val. Jan Björklund ställningstagandet ja för allt som förknippas med Bryssel ter sig otidsenligt när debatten handlar om hur EU ska utvecklas vidare.

Centern gynnades också av att som ett av två partier lansera en etablerad förstakandidat, Fredrick Federley, som sitter i parlamentet. Det gav stabilitet i väljarnas ögon medan partierna i övrigt skickar nya ledamöter till Strasbourg som uppträder mer som inrikespolitiker än Europaföreträdare.

Det är annars frånvaron av långsiktiga partilinjer och kontinuitet på ledamotssidan som vi kommer att minnas från valrörelsen 2019.