• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Frälseförlorarnas klubb har fått en ny medlem

Ledare 2012-02-08 | Uppdaterad 2012-02-08

Tills för en vecka sedan bestod klubben av mästerspionen Anthony Blunt, Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu, båda numera passiva medlemmar, och Zimbabwes president Robert Mugabe. De tre var den enda som hade förlorat sitt adelskap. Blunt var en lysande akademiker i Cambridge. Men han fråntogs Sir-titeln, när han avslöjats som agent för Sovjetunionen.
För någon vecka sedan blev trion en kvartett. Sir Frederick Anderson Goodwin måste hädanefter åter kalla sig Fred Goodwin rätt och slätt. Han adlades 2004 för ”framstående tjänster inom bankväsendet.” Som chef för Royal Bank of Scotland var han enastående dynamisk, så till den grad att banken kollapsade i finanskrisen 2008. Regeringen tvingades gå in med 450 miljarder i friskt aktiekapital.
Sir Fred e rick lämnade sina kunder i sticket och retade opinionen än mer genom att först vägra att betala tillbaka en enda pence av sin pension på sådär 150 miljoner kronor.
Av-Sirifieringen av Fred Goodwin saknar motstycke. Tidigare drogs hedersbetygelsen bara tillbaka om den upphöjde begick brott eller bröt mot sitt yrkes regler. Goodwin degraderades med motiveringen att hans fall var unikt ”genom omfattningen och konsekvenserna av hans gärningar”.
En nära kollega till Goodwin kallade beslutet för ”grymhet som drabbats av vansinne.” Han hävdade att premiärminister David Cameron låg bakom beslutet. ”Det är den värsta formen av populism i försöket att kasta hela skulden för bankkrisen på en enda person.”
Cameron går en utbredd opinion till mötes och straffar en person som visat girighet. Juridiskt är han oskyldig. Moral och värderingar har dykt upp i politiken på olika sätt den senaste tiden. Finlands nyvalde president Sauli Niinistö vill hålla på med politik, trots alltmer begränsade befogenheter. Han vill inte vara ett moraliskt rättesnöre för sitt folk. ”Jag vill inte säga till någon att den måste ändra på sina värderingar. Men presidenten kan leda genom att framföra sina egna synsätt och se hur de tas emot.”
Efter bombdådet i Oslo och dödskjutningarna på Utöya i somras växte statsminister Jens Stoltenberg till något av landsfader. Räddningsinsatsen fick en del kritik, men Stoltenberg hyllades för sin moraliska resning. Många minns hans ord under minnesgudstjänsten i Oslos domkyrka: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans.”
Cameron visar att populismen ligger farligt nära, när en politiker ska flirta med värderingar som bara är känslor. Det rådde lynchstämning utanför Goodwins bostad när drevet gick som bäst. Cameron kastade offret till pöbeln. Var de nödvändigt att statuera ett exempel på detta viset?
Att hävda värderingar som går emot den stora majoritetens uppfattning är långt svårare. Jag påstår allt envisare att de svenska Kristdemokraternas tillbakagång beror på en anpassning till majoritetens synsätt. Den som vill hävda något gott, måste också våga säga nej till det som man tycker är ont. Det är moral.

Ulf Wickbom, politisk redaktör Barometern-OT

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus