Annons

Förorternas sak är vår

Brottförebyggande rådets, Brå, senaste rapport Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden är en förskräckande läsning och visar att stora trygghetsskillnader delar landet. Det är en rättighet att känna sig trygg och kunna röra sig som man vill, oavsett var man bor.
Publicerad 17 mars 2018
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Skadegörelse, allvarliga trafikbrott, bilbränder, skottlossning och öppen narkotikahandel är på många platser en del av människors vardag. Mer än varannan kvinna i socialt utsatta områden känner sig otrygg och vågar sig inte ut på kvällarna. Det är nästan dubbelt så många jämfört med kvinnor i andra stadsområden. Detta förklarar Brå med att brottsligheten är påtaglig och synlig, och med att män dominerar de offentliga miljöerna, särskilt på kvällstid.

Det är en rättighet att känna sig trygg och kunna röra sig som man vill, oavsett var man bor.
Det är en rättighet att känna sig trygg och kunna röra sig som man vill, oavsett var man bor.Foto: Johan Nilsson/TT

Många av problemen är associerade med kriminella gäng och grupper av unga killar och män som kvällstid uppehåller sig i områdena. Med fara för boendes liv och hälsa kör de runt på mopeder, hindrar invånare från att komma fram och beter sig hotfullt.

Annons

Polisen är pessimistisk och menar att det kommer att ta många år att förändra situationen. Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie, uppger att vad gäller skjutningar och mord i gängmiljö så går det ”käpprätt åt skogen.” Polisen räknar bara med att kunna lösa maximalt en tredjedel av morden i närtid, vilket innebär att kanske mer än två av tre mördare går fria. Hur många som råkat bli vittne till ett personrån vågar vittna under sådana omständigheter? Svaret är drygt hälften.

Problemen har länge relativiserats och beskrivits i förskönande termer av både politiker och media. Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) anklagade i augusti den norska integrationsministern Sylvi Listhaug för att fara med osanning om situationen i Rinkeby. Resultatet är tydligt.

Lösningen från vänsterhåll heter ofta fler ungdomsgårdar och mer klotterplank. Om de kriminella bara möts med öppenhet och förståelse kommer problemen att minska. Men de som bor och drabbas i de utsatta områdena är av annan åsikt. De önskar sig fler och mer synliga poliser. Majoriteten i dessa områden består av vanliga, hederliga människor som vill arbeta och försörja sig. Några få ger upphov till de problem som sätter skräck i hela samhällen. Men 70 procent upplever att polisen är respektfull och mer än varannan litar på polisen.

Att problemen i utanförskapsområden kunnat få denna magnitud visar på hur stor klyftan i Sverige har blivit. Enligt Brås rapport tror många att samhället hade gjort något åt problemen om de uppstått i vad de beskriver som ”ett helsvenskt område”. Att många av de drabbade har annan etnisk och socioekonomisk bakgrund tolkas som förklaring till varför det inte görs tillräckligt. Många svenskfödda har turen att leva i trygga miljöer och möter inte problemen. Men ett samhälle består inte av isolerade öar, utan hänger ihop. Om inte situationen i de utsatta områdena får en lösning kommer de att sprida sig.

Brå:s rapport innehåller fasansfulla fakta. Sverige är kluvet. Men det är en rättighet att känna trygghet och kunna röra sig som man vill oavsett var man bor. Det är dags att politikerna ser allvaret i situationen, och tar tag i den.

Cecilia BlombergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons