Fördomar om fria förskolor

Ledare Artikeln publicerades

Tidigare var det vinster i välfärden som motarbetades. Nu är det idéburen välfärden som ska regleras. Det senaste exemplet är landets många konfessionella förskolor.

Förskolan Arken i Oskarshamn, en av många fristående förskolor som nu misstänkliggörs.
Foto: Roger Carlsson
Förskolan Arken i Oskarshamn, en av många fristående förskolor som nu misstänkliggörs.

Borde det inte inrättas en statlig myndighet som kontrollerar om de folkhögskolor som arbetarrörelsen driver, som i Ädelfors öster om Vetlanda, verkligen bedriver en objektiv undervisning och inte låter undervisningen på allmänna linjer färgas av socialdemokratiska värderingar?

Svaret är ett nej. Folkhögskolemodellen fungerar. Det finns en historisk tillit mellan skolor och staten, ett kontrakt om man så vill. Kraften i det civila samhället tas tillvara i utbildningssyfte. Kanske är inte alla elever på Ädelfors folkhögskola ens medvetna om skolans starka koppling till socialdemokraterna.

Men om folkhögskolorna ses som en självklar del i den svenska modellen visas misstänksamhet och närmast intolerans mot förskolor som drivs av andra huvudmän än kommunerna. I högtidstal brukar ideella icke vinstdrivande alternativ vanligen hyllas, i verkligheten föreslås nya regleringar.

Regeringens utredare, Lars Arrhenius, talar nu om att skärpa regleringarna inte bara för konfessionella fristående skolor utan också för konfessionella förskolor. Det är bland annat kristna förskolor i Kalmar, Nybro, Oskarshamn och Torsås som kommer att påverkas. ”Daghem” som omfattas av samma skollag och samma läroplan som alla andra dagis.

Den vanliga misstänksamheten mot samfundsdriven verksamhet känns igen. Det antyds en misstro över att kommunernas tillsyn över de konfessionella förskolorna är alldeles för begränsad och därför vill Lars Arrhenius att statliga Skolinspektionen ska ta över kontrollverksamheten.

Motivet är fel men slutsatsen helt rätt. I vart fall landets många kristna förskolor kommer att välkomna att tillsynen professionaliseras. I dag har kommunerna dubbla uppgifter som både huvudman för egen förskoleverksamhet och som granskare av fristående förskolor. Den fattar också beslut om bidragen till enskilda förskolor. Kommunen har för många roller och från de fria förskolorna hörs också frustration över de olika lokala bedömningarna i tillsynen. Om kommuner har klarat att inspektera de muslimska församlingar vars förskolor anses ha varit inkörsportar till radikalism är en annan fråga.

Däremot vore det obegripligt om just konfessionella förskolor ska granskas av staten medan föräldrakooperativ eller bolagsdrivna ska kontrolleras av kommunen. Tillsyn ska vara likvärdig. Att sätta konfessionella förskolor i en egen tillsynskategori vittnar inte bara om ett fördomsfullt utan också om diskriminerande synsätt. Det är ett tidens tecken. När motståndet mot vinstdriven välfärd överges växer regleringsivern istället över idéburna aktörers engagemang.

När det gäller just förskolor bör också respekten för föräldrarnas egna val vara långtgående. Förskolan är inte obligatorisk, den omfattas inte av någon pliktlagstiftning. All verksamhet under en förskoledag faller för övrigt inte under begreppet undervisning.

Folkhögskolornas framväxt var ett exempel på hur pluralism trots allt värnades i det svenska enhetssamhället. Nu i mångkulturens tid finns istället drag av likriktning och enhetlighet. Inte från som debattörer senaste veckan försökt hävda från moderater och kristdemokrater, utan i högsta grad från januaripartierna och från utredaraktivister.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.