Förbryllande resultat med minusränta
I Danmark har minusräntan lett till att flera tusentals danskar har fått betalt för sina bolån. De får alltså betalt för att låna. Kari Stadig VD för den finska banken Sampo, som äger stora delar av Nordea, säger i en intervju med Bloomberg att ”folk kan komma att få betala för sina insättningar”.
Minusräntan leder till förbryllande konsekvenser när bankerna måste betala för varje krona som de sätter in hos centralbanken.
Av den svenska Riksbanken motiveras den låga räntan med att den krävs för att nå inflationsmålet om 2 procent. Trots både högkonjunktur och minusränta var inflationstakten i juli endast 1,5 procent, enligt nya siffror från SCB. Det talar för att en höjning av reporäntan kan komma att dröja ytterligare.
Det är inte bara bankerna som blir lidande av ränteläget. Eftersom det traditionella sparkontot ger dålig, eller obefintlig, avkastning hänvisas spararna till börsen. Och det märks. Enligt Fondbolagens förening nådde Sveriges samlade fondförmögenhet rekordnivåer i juli. Aldrig tidigare har svenskarna sparat så mycket i fonder.
Fondsparandet är inte helt oproblematiskt då det många gånger är mer riskfyllt än bankkontosparandet. Inte minst då ränteläget också tvingar ut de mer ovana och okunniga spararna. Ett större fondsparande gör att vi blir mer känsliga för börstapp vilket inte är ovanligt under lågkonjunkturer.
Det gör att de finansiella tillgångarna snabbt kan tappa i värde. Vi riskerar helt enkelt att bli fattigare och det kan ske snabbt. Inte minst givet handelskonflikten mellan USA och Kina, Brexit och utvecklingen i Hongkong vilket gör börsen skakig.
För den riskmedvetne spararen är minusräntan därför bekymmersam, liksom för bankerna. Det gör att osäkerheterna inför lågkonjunkturen ökar.
Det är lätt att vara efterklok och säga att Riksbanken borde ha höjt reporäntan tidigare men i detta fall behöver man inte ens vara efterklok. Om man inte höjer räntan i högkonjunktur, kan man inte sänka den i lågkonjunktur – det är simpel logik.
Under förra året översteg inflationen gång på gång tvåprocentsmålet. Att den låga inflationen omöjliggjort tidigare räntehöjningar stämmer alltså inte. Det är därför svårt att skylla det nuvarande ekonomiska läget på inflationskravet.
Istället för att i god tid justera reporäntan efter inflationen under förra året, var det först i januari 2019 som Riksbanken gjorde en räntehöjning. Från -0,5 procent till den nuvarande räntan på -0,25 procent. Hade Riksbanken reagerat tidigare, hade ränteverktyget fortfarande funnits att tillgå i den kommande lågkonjunkturen.
Det gör att den kommande lågkonjunkturen kan komma att bli djupare än vad som annars hade varit nödvändigt. Dessutom riskerar vi att dras med minusräntans märkliga konsekvenser som att vi får betala för vårt sparande medan vi får betalt för att låna. Det är verkligen en ny tid vi lever i.
