• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, tisdag; Per Dahl

För ett levande församlingsliv behövs de frivilliga

Ledare 2009-09-14 | Uppdaterad 2009-10-05

Foto: Anders Johansson

Second hand-basar i Två systrar i Kalmar för några år sedan. En del i ett levande församlingsliv.

När jag gick igenom de åttioåtta svaren från de elva kyrkovalspartierna gick det, det ska erkännas, snabbt runt i huvudet. Så många vackra ord, så lika varandra. Hur ska en väljare veta vad som är viktigt och oviktigt, vad som stämmer med de beslut som partiet tar, och vad som bara är fromma förhoppningar utan större kontakt med verkligheten? Kyrkans vardag ligger ju numera ganska långt från många.

Kalmarkyrkoherden Peter Wänehags föredrag för någon vecka sedan och de sparförslag i Kalmar som lades fram lite senare blev goda vägvisare. Kyrkovalet kostar i dag mellan 150 och 160 miljoner, konstaterade Wänehag. För att spara måste sannolikt en av församlingarna i Kalmar läggas ned, konstaterade utredarna.

Den viktiga frågan, där det också finns skillnader i svaren, blir då om man ska kunna byta församling utan att flytta. Nej, säger socialdemokraten, miljöpartisten, centerpartisten, spi:aren och sverigepartisten. Nja kanske, säger Posk, kristdemokraten och öppen kyrka. Ja säger moderaten, frimodig kyrka och faktiskt också folkpartisten.

Varför är det viktigt? Jo, därför att kyrkan behöver alla frivilligkrafter i framtiden. Till kyrkvärdar, till tidebönerna, till barngrupperna, till kören, till hembesöken, till konfirmationsgrupperna och vuxenundervisningen, till basarerna för att få ihop pengar, till kaffekokandet, ja kanske till och med till att knäppa på klockspelet klockan sex på lördagseftermiddagarna.

Och i framtiden till mycket mer. Jag minns distriktskyrkan i Vindhem i Uppsala – en del av domkyrkoförsamlingen, där jag var aktiv många år. En pensionerad bankkamrer skötte distriktets ekonomi och bokföring långt effektivare än förvaltningen i Kyrkans hus. Och gratis.

Denna arbetsgemenskap växer fram ur gudstjänstgemenskapen. Och då måste vi i städer (där de flesta ändå bor) tillåta att människor söker sig till den församling där de känner sig hemma. Det innebär nu absolut inte att de som känner sig mer fromma än andra ska samlas hos sig medan de klenare i anden får hålla tillgodo med prästen i grannkyrkan. Ingen församling i Svenska kyrkan kan vara sluten och leva. Men det är också så att skilda församlingstraditioner talar till olika människor. Här i Kalmar är exempelvis musiken i Två Systrar modern och stämningen ung och otvungen. Jag kan mycket väl tänka mig att några tycker att högtidligare och strängare gudstjänster passar dem bättre. Låt dem då söka sig till en annan del av vår kyrka. Den är stor nog för alla. För laestadianerna i norr ända ned till Maglarp i söder.

Men alla andra då, som inte går i kyrkan. Ska de över huvud taget ha en kyrka att gå till måste det finnas en gudstjänstfirande församling i centrum, må det så bara vara några gamla från granngårdarna i en kyrka på södra Öland. Utan den elden blir församlingen bara en förvaltnings- och serviceorganisation, inte en andlig gemenskap.

Inom femton år tror jag att många församlingar har fått flytta ut från sina stora kyrkobyggnader och kanske håller till i församlingshemmet bredvid. Trist? Ja. Men en gemenskap består inte av hus. Inte av så och så många kvadratmeter markyta. Inte av så och så många skattekronor. Den byggs av människor som på skilda vägar och olika takt söker Gud. Hur vi bidrar till att den glöden bevaras, det är vad valet bör handla om.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: