• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Fokusera på processen, inte utfallet!

Ledare 2011-02-17 | Uppdaterad 2011-02-17

Kvotering är en björntjänst kvinnor klarar sig utan.

I början av året röstade det franska parlamentet för en lag om kvinnlig representation i bolagsstyrelser. Den innebär att 40 procent av landets styrelseledamöter ska vara kvinnor senast år 2017. I Spanien infördes kvotering år 2007 och förra året tog Island också steget ut. Senaste nytt på kvoteringshimlen är dock att också EU-kommissionen hotar med ny lagstiftning.

I höstas förklarade EU-kommissionären Vivane Reding att företagen måste öka andelen kvinnor och att målsättningen bör vara 30 procent till år 2015 och 40 procent till år 2020. Reding har nu fått medhåll från kollegan Michel Barnier som lovat ett utkast till lagförslag om kvotering för hela EU innan slutet av år 2011.

Frågan är varför man ska nöja sig med 30 eller 40 procent, är det millimeterrättvisa baserad på något så obetydligt som könstillhörighet vi eftersträvar, borde väl enbart 50 procent vara gott nog?!

Lyckligtvis har vi en förståndig jämställdhetsminister i Sverige . I en intervju (SvD 16/2) fastslår Nyamko Sabuni: "Jag står fast vid att näringslivet måste göra mer men är också fastbesluten i att kvotering inte är rätt väg att gå".

Mycket riktigt påpekar Sabuni att det av kvoteringsivrare hyllade Norgeexemplet egentligen är ett flagrant misslyckande. I Norge, som lagfäste kvoteringen år 2003, har företagen bytt bolagsform för att komma runt lagstiftningen. I Norge sitter 70 kvinnor på 300 styrelseplatser. Så mycket för den jämställdheten!

Kvotering är ett trubbigt verktyg, förblindat av utfall istället för input. Kvotering är det säkraste sättet att frånta individer tryggheten som följer av vetskapen om att enbart den egna kompetensen - aldrig könet, etniciteten eller sexualiteten – varit avgörande för den egna framgången. Kvotering innebär att en individ gynnas, på en annans bekostnad, enbart på den grunden att yttre, för stunden politiskt korrekta faktorer, fått styra.

De som tröttnat på obalansen och som tror att kvotering är lösningen får tänka ett varv till. För nej, det finns ingen kvinnlig kompetens, däremot finns det massvis av kompetenta kvinnor. Huruvida de är kompetenta eller ej har dock inget med deras kön att göra. Att påstå något annat är detsamma som att hävda att den kvinnliga hjärnkirurgen i styrelsen kan bytas ut mot den kvinnliga tiggaren – enbart på grundval av deras kön. Det är som att påstå att det inte är kvinnornas individuella och unika kompetens, utan det faktum att de råkar vara kvinnor, som spelar roll.

Snart infaller den internationella kvinnodagen. Jag ber en ödmjuk bön om att debatten som framställer kvinnor som oförmögna offer för strukturerna stannar i den återvändsgränd där den hör hemma. Samtidens kvinnor behöver inte kvoteras fram av klåfingriga politiker. De behöver uppmuntras att välja smart och "rätt" utifrån vad som är viktigt för just dem.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus