Flykten från Rosenbad
Det går ett lämmeltåg av statssekreterare från regeringskansliet. En anledning är att statssekreterare som slutar före den första juli inte omfattas av de nya karensreglerna.
Ministrarnas högra -eller vänstra händer - om man så vill statssekreterare verkar inte tro på att regeringen sitter kvar efter valet. På kort tid har fyra statssekreterare valt att som det heter i arbetslivet ”gå vidare” till nya utmaningar.
Massavhoppen väcker frågan om regeringsduglighet. Även om inte nya propositioner ska förberedas så nära inpå valet upphör inte regeringsarbetet.
Det är viktigt att påtala statssekreterare bör vara lämpliga som kandidater till uppgifter som generaldirektörer för statliga verk eller som exempelvis ambassadörer. Det är fel att ropa ”politisering” varje gång en statssekreterare får ett myndighetsledande uppdrag.
Däremot väckte det viss förvåning när Ardalan Shekarabis statssekreterare, Annelie Roswall Ljunggren, fick uppdraget som generaldirektör på den tunga myndigheten Statskontoret – en uråldrig myndighet som i stort sett bara arbetar med att utvärderas offentlig verksamhet. Nu får Roswall Ljunggren uppgiften att utvärdera beslut som den rödgröna regeringen fattat. Det påminner om situationen på Riksrevisionen där en numera avgången riksrevisor tidigare varit statssekreterare (M) i regeringskansliet.
Ann Lindes statssekreterare Oscar Stenström, blir ny ambassadör i Chile och Isabella Lövins statssekreterare Ulrika Modéer får ett toppjobb i FN.
Ett sidbyte som är av större akademiskt intresse är socialminister Annika Strandhälls statssekreterare Therese Svanström som blir ny kanslichef på fackförbundet Unionen.
Till skillnad från LO-förbund har TCO-tillhöriga Unionen profilerat sig som partipolitiskt obundet. Däremot arbetar de bland annat med lobbying mot regeringen.
Men till bilden hör att en ny lag reglerar ministrars och statssekreterares övergångar till nya jobb. Tjänster ska anmälas och en nämnd ska pröva övergångar. Detta för att stärka förtroendet för offentliga uppdrag.
Lagen omfattar inte partipolitiska uppdrag eller nya uppgifter inom stat, kommun och landsting vilket förefaller naturligt. Men den reglerar däremot övergångar till bland annat fackliga organisationer, med all rätt. Även om facken har en särställning i det svenska samhället – som bland annat huvudmän för a-kassorna- är de också parter och att betrakta som intresseorganisationer.
En debatt om lagtolkning och lämpligheten i övergången är knappast något som regeringen skulle sett framemot under en valrörelse.
Kanske en anledning till att avhoppet från socialdepartementet kom just nu. Lagen börjar nämligen gälla den 1 juli. De statssekreterare som vill lämna Rosenbad utan debatt har därför ytterligare några veckor på sig.
