• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Ordet är mitt, lördag; Sylvia Asklöf Fortell är politisk redaktör

Fler yra höns inte bättre än en yr polishöna

Ledare 2010-02-05 | Uppdaterad 2010-03-02

Resultatet av den utredningen borde ge justitieminister Beatrice Ask rejält ont i magen. Det visar sig nämligen, och det förstår man också när man läser den nästan 30 sidor långa rapporten, att utredningen har varit behäftad med amatörmässiga fel. En av utredarna – Leif GW Persson – låter förstå mellan raderna i sina efterföljande kommentarer att det undermåliga detektivarbetet sedermera kostade Engla Höglund livet.

Dessutom – när RPS ska gå till botten med hur en mordutredning har kunnat gå så fel, så visar det sig att papperna kring just Engla Höglunds mördare har rensats ut ur utredningen i efterhand! Detta för att förhindra att det kommer i dagen exakt hur utredningsarbetet kring honom bedrivits.

De personer inom polisen som sett till att städa undan efter sig borde få avsked på grått papper. "Oerhört allvarligt" säger rapporten. Polisröta, säger jag.

Rapporten säger vidare, att det inte är ovanligt att polisen ute i landet har bristande kompetens kring hur man bedriver utredningar i så kallade spaningsmord (alltså mord där det finns anledning att tro att gärningsmannen inte finns i den närmast kretsen).

Men om det är dessa brister i kompetensen som våra landsortspoliser besitter - bäva månde allmänheten. I fallet med Pernilla Hellgren handlar det om total okunskap kring hur man sätter upp en spaningsorganisation, hur man hanterar tips, i vilken ordning man ska göra saker och hur man underhåller ett register. Bara för att nämna några av de saker som tas upp i rapporten.

Hur kan man gå igenom en polisutbildning och vara godkänd utan att dessa kunskaper finns på plats?

Dessutom har det uppenbarligen rundats ett antal hörn när det kommer till "jobbiga" saker som att knacka dörr för att samla in vittnesuppgifter. Något som, enligt rapporten, inte är särskilt speciellt för denna utredning. Desto värre!

Slutsats: Lokala polismyndigheter är inte, om man ska tro Leif GW Persson, byxade att ta hand om så kallade spaningsmord. Inte kompetensmässigt, inte rutinmässigt, inte erfarenhetsmässigt.

En av de få förmildrande omständigheterna är att Dalapolisen trots allt begärde förstärkning från Riksmordskommissionen, men dessa förstärkningar kunde inte komma till undsättning förrän efter ett antal månader.

Rikspolisstyrelsen betonar att den personella situationen nu är ojämförligt bättre än den var år 2000, då mordet skedde. Det kan väl hända. Men fler personal hjälper föga, om kunskaperna inte finns på plats.

Fler yra höns är inte bättre än ett.

Rapporten föreslår ett antal åtgärder, vilka alla är på väg att genomföras. Det handlar om gemensamma handlingsplaner mellan lokala myndigheter, en granskningsfunktion vid spaningsmord (rutinerade utredare kallas in efter 30 dagar för att ge tips). Tidigare praktisk erfarenhet ska bli nödvändig för att utreda spaningsmord.

Men vad spelar det för roll.

För Engla Höglund är det redan för sent.

Sylvia Asklöf Fortell
opinion@barometern.se
Telefon: 0480-59211

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: