Feltänkt folkomröstning

Ledare Artikeln publicerades

I ett sista desperat grepp söker S begränsa valet till att handla om en enda fråga.

Dålig timing för en folkomröstning om välfärden: Stefan Löfven.
Foto: Jessica Gow/TT
Dålig timing för en folkomröstning om välfärden: Stefan Löfven.

Socialdemokraterna brukar vara emot att man gör sig av med matsilvret i form av statliga bolag. När det gäller den egna retoriska skatten är partiet mindre sentimentalt. Samtliga invanda begrepp och slogans - samhällsbygget, framåt tillsammans, trygghet i ny tid, svenska modellen - ska nu utmönstras och i deras ställe ska komma ett enda budskap: ett starkare samhälle. Matsilvret byts ut mot retoriskt nysilver.

På samma sätt förde statsminister Stefan Löfven resonemanget i gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Valet i höst ska enligt Löfven bli en folkomröstning om den svenska välfärden, där alternativen ska vara satsningar eller skattesänkningar.

Det är naturligtvis på ett principiellt plan tvivelaktigt att på detta sätt reducera innebörden av medborgarnas viktigaste demokratiska handling. Rimligen bör väljarna få ta ställning till hela bredden av samhällslivet - till hur försvaret ska utvecklas, till Sveriges säkerhetspolitiska vägval, till infrastruktursatsningar och till hur svensk miljö ska värnas. Välfärd i all ära men väljarnas demokratiska ansvar sträcker sig faktiskt längre än så.

Men det är samtidigt ett politiskt självmål för Socialdemokraterna. För vad har partiet att presentera i en sådan omröstning? Under gårdagen presenterade landstingsstyrelsens ordförande i Kalmar Anders Henriksson en rapport om den svenska sjukvården, av vilken framgick att väntetidsmätningarna under den senaste femårsperioden visar att andelen genomförda besök och behandlingar som sker inom vårdgarantins tidsgränser har minskat. För startade behandlingar inom BUP och för operationer i somatisk vård är minskningen 5-7 procentenheter. Trots vad Löfven kallar de största välfärdssatsningarna ”i mannaminne” har alltså fler fått längre på att få vård.

Under gårdagen presenterade också en arbetsgrupp i Socialdemokraterna en rapport om bostadspolitiken i vilken det påpekades att det idag saknas en sammanhållen nationell politik när det gäller människors möjligheter att erhålla en god bostad till en rimlig kostnad. Det innebär i klartext att regeringen har försummat en helt central socialdemokratisk fråga - det heter trots allt både folkhem och samhällsbygge. Även om expertgruppen nu kommer med en rad intressanta förslag, går S som parti in i valrörelsen med mycket få svar på hur människor ska få större välfärd i boendet. Detta sker samtidigt som avståndet mellan vad som byggs och de befolkningsgrupper som växer har råd med har blivit helt frapperande.

Den välfärdslösning som Löfven överhuvudtaget presenterade, mer personal, lider av det problemet att den är ohållbar. Välfärdstjänsterna utförs av kommuner och landsting. Staten kan genom resurstillskott uppmuntra kommunerna och landstingen att anställa fler, men inte så mycket mer. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har dessutom undanbett sig just detta. Välfärden behöver för sin ekonomiska hållbarhets skull effektiviseras.

Och även om pengar inte vore något problem, skulle det saknas människor att anställa för att hålla takt med befolkningstillväxten. Enligt SKL:s prognos kommer befolkningen i yrkesverksam ålder att växa med omkring 34 000 personer per år under kommande år - av dessa behöver välfärdssektorn att behöva anställa drygt hälften. Om välfärden ska öka mer än demografin kräver, vilket den gör nu, måste två tredjedelar av arbetskraftsökningen anställas i vård, skola och omsorg. Det kan jämföras med att idag omkring 25 procent av att välfärdssektorn idag sysselsätter en fjärdedel av alla som jobbar. En sådan utbyggnad går inte att bemanna.

I en viktig fråga som tillgängligheten till sjukvård saknar S alltså några resultat att visa upp. I en socialdemokratisk hjärtefråga som bostadspolitiken har S idag bara börjat med idéutveckling. Och där det borde ha funnits en plan för välfärden, finns idag en idé som har totalsågats av de aktörer som verkligen utför någon välfärd. Ett sämre tillfälle att utlysa folkomröstning kunde knappast ha valts.