Fel från början till slut

Ledare Artikeln publicerades
Politiserad utredning. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) tar emot Välfärdsutredningen från Ilmar Reepalu (S).
Foto:Jonas Ekstrˆmer/TT
Politiserad utredning. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) tar emot Välfärdsutredningen från Ilmar Reepalu (S).

När uppgiften från början vara att begränsa vinster i stället för att diskutera kvalitet kunde resultatet inte bli annat än något som inte fungerar som utgångspunkt för politiska förhandlingar.

Det borde ha funnits möjligheter till breda samtal om välfärdsföretagen i Sverige. Moderaterna är ett parti som brukar understryka att skattepengar ska användas rätt. För Centerns vidkommande skulle frågan kunna vara att diskutera hur valfrihetssystemen kommit hela landet till godo. Liberalerna ansvarade i regeringsställning för en friskoleuppgörelse som innebar bättre insyn och kontroll och Kristdemokraternas engagemang i frågan bottnar i ett bredare frihetsbegrepp som innefattar också idéburen verksamhet.

Om den Socialdemokratiska ledningen uppfattas som väldigt kritisk till välfärdsföretagande finns det dock mer positiva strömningar till alternativ och konkurrens inom rörelsen. Det är exempelvis S-styrda landsting som tidigt tecknat avtal med privata läkare. Där talas det mer om kvalitet på tjänsterna än avkastning hos ägarna.

Det borde också finnas en medvetenhet om att tillfälliga opinioner också snabbt kan svänga. På frågan om vinster ska tillåtas i välfärden är svaret i opinionsundersökningarna oftast ett nej. Ställs i stället frågan om valfrihet ska stimuleras och om den som investerar i skola, vård eller omsorg ska få en rimlig avkastning för risktagandet blir svaret i stället ett ja.

Men viljan till denna breda genomlysning fanns inte. Och därför blir också resultatet något som inte ens framstår som möjligt att kompromissa om. Det blev fel från början.

Ett avgörande misstag uppmärksammas i Statsvetenskaplig Tidskrifts helt färska nummer (3/16) där Stig Montin med forskarens ordval ifrågasätter varför en enmansutredare- en expert- fick mandatet att leda utredningen.

Expertutredningar brukar tillsättas när frågeställningen är juridisk-teknisk. När det ska svaras på en fråga hur ett politiskt mål ska nås. Det historiskt vanliga när det gäller breda större och öppna frågor är i stället att tillsätta en parlamentarisk utredning där intressen och idéer möts, bryts och diskuteras. Det hade skapat en grogrund för förhandlingar och kompromisser. Den som statsvetaren säger, deliberativa demokratin, hade stärkts.

Nu gjorde regeringen i stället ett dubbelfel. Experten - det tidigare kommunalrådet Ilmar Reepalu - har en lång socialdemokratisk bakgrund och kommer dessutom från ett partidistrikt som tillhör Socialdemokratins partivänster. Det är ett mycket onormalt utredningsförfarande. Både beställningen - begränsningen av välfärden - och tillsättningen av den formellt sett självständige utredaren urholkade trovärdigheten för hela processen. När även forskare som tagit fram de modeller för vinstbegränsning som redovisas kritiserar slutsatserna ter sig hela arbetet vara ett politiskt tillkortakommande. Det paradoxala med utredningen blir ju att skola med dåliga resultat och som går med förlust får grönt ljus medan skolor med goda resultat, som lockar fler elever och därför expanderar och går med vinst får rött ljus.