Får vi lov att dansa billigare?
Svenska skatter är generellt för höga. Men oavsett hur högt skattetryck vi har, behöver systemet framstå som genomtänkt och begripligt. Annars urholkas snabbt tilltron.
Ett exempel på skattesystemets nyckfullhet är våra olika momssatser - mervärdesskatten som läggs på varor och tjänster. Om du går till bokhandeln och köper en bok, betalar du sex procent i moms. Men om du väljer att ladda ner samma bok till din läsplatta, är momssatsen 25 procent.
Går du och åker karusell på en nöjespark, innehåller inträdet 25 procent moms. Men åker du till Ölands djurpark är momsen bara sex procent.
För idrottsverksamhet är momsen sex procent. Men vad som är idrott är inte alltid helt självklart. Turridning på häst i terräng är enligt Skatteverket inte idrott. Men agility - att springa med sin hund på hinderbana - är det.
Att dansa kan anses vara en idrott, om det exempelvis sker på en dansskola. Att däremot dansa på en restaurang, hembygdsgård eller på Folkets park är inte idrott utan då gäller 25 procent moms.
Om du går och lyssnar på en konsert är det sex procent moms. Men om samma orkester spelar upp till dans är momsen 25 procent. Denna differens är det som brukar kallas dansbandsmomsen.
Dansbandsmomsen har ifrågasatts under många år, av politiker från flera olika partier. Under det gångna riksdagsåret har ett flertal riksdagsmotioner lagts i frågan. Tjusigaste utspelet stod Kristdemokraterna nyligen för. KD lade på sociala medier ut en video där partiledaren Ebba Busch Thor buggar tillsammans med biträdande partisekreterare Peter Kullgren.
Genom att ömsom sitta och ömsom dansa till samma musik, ville KD visa på det absurda i att samma framträdande beskattas olika, beroende på om publiken lyssnar passivt eller dansar.
Dansbanan som plats betraktat är en del av vårt kulturarv och att människor dansar sig svettiga borde ur folkhälsosynpunkt främjas. Därför är det hög tid att dans till dansband beskattas på samma sätt som konserter och idrott.
