Extratjänster är björntjänster

Ledare Artikeln publicerades

Regeringens prestigeprojekt tränger ut riktiga insatser för arbetslösa.

Fler i extratjänster vore en korrekt beskrivning.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Fler i extratjänster vore en korrekt beskrivning.

Ekonomin ”går som tåget”. Arbetsmarknaden ”skriker efter folk”. Regeringspartierna berömmer sig för unikt goda sysselsättningssiffror.

Ändå är Arbetsförmedlingen i sådant akut behov av pengar att myndigheten måste använda ännu mer av nästa års anslag redan nu. Hela tio procent av medlen för nästa år ska förbrukas redan i höst.

Hur hänger detta ihop? Sambandet är faktiskt inte alls komplicerat. Regeringen har tvingat på Arbetsförmedlingen en dyr arbetsmarknadspolitik, som tränger ut fullt fungerande insatser. Därför krävs det mer pengar.

Denna arbetsmarknadsåtgärd är de så kallade extratjänster, hundraprocentigt subventionerade anställningar i offentlig sektor. Att tjänsterna är extra innebär att arbetsgivaren inte tidigare hade bedömt uppgifterna som nödvändiga och inte heller avser att betala för dem.

Insatsen, som riktas till långtidsarbetslösa, har inte imponerat resultatmässigt. Det är tänkt att målgruppen ska komma in på den vanliga arbetsmarknaden med hjälp av extratjänsterna, men av dem som lämnade extratjänster mellan januari 2017 och maj 2018 var det bara drygt två procent som fick icke-subventionerade arbeten. Det är ett fiasko.

Dyrt är det också. Under förra året stannade Arbetsförmedlingens kostnader för extratjänster på 1,2 miljarder kronor. 2021 kommer myndigheten enligt sin utgiftsprognos att betala hela 8,1 miljarder kronor för extratjänster.

Extratjänster och moderna beredskapsjobb är de överlägset dyraste insatserna Arbetsförmedlingen har, sett till snittkostnad per deltagare. I sin senaste prognos skriver Arbetsförmedlingen: ”Den positiva utvecklingen av subventionerade anställningar ... med extratjänster och moderna beredskapsjobb i spetsen, medför dock ökade utgifter på anslaget.”

Då måste det sparas in på annat, även sådant som fungerar. Insatsen stöd och matchning, som innebär att privata företag ger individuellt anpassad hjälp i jobbsökandet, hör dit.

Av de personer som mellan januari 2017 och maj 2018 tog del av stöd och matchning var det 16,1 procent som gick vidare till icke-subventionerad anställning. Nu sjunker antalet deltagare snabbt. Det Kalmarbaserade företaget AlphaCE, som är verksamt inom stöd och matchning, har fått inflödet av utbildningsdeltagare halverat under det senaste kvartalet.

Extrajobben är inte bara ett slöseri med pengar utan också med människors tid. Arbetslöshetsperioden förlängs helt i onödan.

När stöd och matchning dras ner blir arbetsgivare hänvisade till de kandidater som Arbetsförmedlingen presenterar.

Och Arbetsförmedlingen är erkänt usel just när det kommer till matchning. Medan matchningsaktörerna får betalt om de hjälper sina deltagare till arbete, saknas incitament för Arbetsförmedlingen. Arbetsgivare som tvingas gå igenom gamla CV:n för att hitta personer att anställa tröttnar snart på myndigheten.

Regeringen har mycket tydligt lagt om arbetsmarknadspolitiken: bort från privata aktörer och insatser som fungerar till egen regi och åtgärder som ännu inte har visat någon potential för framgång. Den har prioriterat bort det kostnadseffektiva till förmån för det kostsamma.

Och den tvingar myndigheten att dra ner på en verksamhet som efter sina förutsättningar lyckas väl för att ge plats åt ett politiskt prestigeprojekt.

Jobben skulle komma främst för Socialdemokraterna, det var löftet inför denna mandatperiod. Men att extrajobben skulle komma extra främst, tränga ut riktiga arbetsmarknadsåtgärder och dessutom tvinga Arbetsförmedlingen att be om mer pengar långt innan årets slut var det nog ingen som kunde föreställa sig.