Ledare 2009-11-01 | Uppdaterad 2009-11-03
Under den socialdemokratiska kongressen stod den färgstarke läkaren och debattören Sven Britton upp i sin yrkesdräkt den vita rocken och manade till kamp mot profitens invasion av vården. Varför skulle skattemedel få gå till någons Porsche, inhandlad med vinsterna från en enskild vårdklinik?
Samma kritik hör vi så snart en friskola vill starta, och hörde en gång när striden stod som starkast kring enskilda förskolor.
Barometern-OT vet inte om Sven Britton själv är bilägare. Med tanke på att han varit medicinprofessor vid Karolinska i Stockholm (en tjänst med konkurrenskraftig lön) och dessutom tydligen arbetat extra efter den tiden har han sannolikt råd med en fin bil om han skulle vilja. Varför inte en begagnad Porsche?
Sven Britton skulle nog inte se sig själv som en vårdens utsugare. Han har gjort sitt och fått de ersättningar arbetsgivaren och samhället ansett rimligt. En professorslön är betydligt högre än en undersköterskas, jobbet är omväxlande om än kanske stressigt. Det är i alla fall tryggt – man avskedar sällan professorer på grund av omorganisationer eller arbetsbrist.
Så han har det ganska bra; det är inte tidningens sak att bedöma rättvisan i det hela.
Men varför skulle det då vara så rent väsensskilt orättvist om en läkarkollega till Britton fick något lägre lön för betydligt osäkrare arbetsvillkor som sannolikt ställer skarpare krav på förmåga att organisera och leda en komplicerad organisation? Den läkare som arbetar för sig själv är ju enligt Britton och hans åsiktsfränder en djupt omoralisk surfare på skattepengarnas våg. En utsugare.
Den verkligt stora skillnaden mellan Brittons och den avknoppade läkarentreprenörens arbetsvillkor kan egentligen sammanfattas i ett ord: ”makt”. Britton verkar i en värld av överordnad och underordnad, byråkrati och administrativt maktutövande. Den ersättning läkarentreprenören får beror av egna insatser, kan inte beräknas i förväg och styrs av annat än politiska budgetbeslut. Brittons lön är ett uttryck för var han själv finns på en allmänt erkänd statustrappa. Entreprenörens ett för hur han förmår skapa relationer med patienter, han behöver ingen egen rad i Statskalendern.
Erkända rangskalor för status och rikedom har alltid funnits, ja de kan härledas bort till schimpansstadiet. Mänskligheten har gjort sina stora språng framåt när den gång efter annan har lyckats bryta stammentaliteten, nå tanken att frihet och rörliga sociala mönster tar våra goda egenskaper bättre till vara. När så skett har ny kunskap, tillväxt och kultur formligen exploderat. Men kvar har alltid funnits skepsisen inför friheten, misstänksamheten från de etablerade maktstegarnas sida.
Det är den Britton ger uttryck för. Det är den mentaliteten hela den socialdemokratiska kongressen med växlande framgång kämpat med.
Det är den mentaliteten vi måste höja oss över om, för att citera den gamla rubriken, vi vill ha ett skapande och inte ett bevakande Sverige.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA