Ett miljöarv att förvalta
Grön och liberal, brukar tankesmedjan Fores presentera sig som. ”Vi är däremot inte höger,” skrev dess förre vd, Mattias Goldman, i ett brev till Barometerns ledarsida sedan en text i en vänstertidskrift pekat ut tankesmedjan som en tillhörande den nyliberala och konservativa sfären.
Faktum är att även om Fores också erhållit forskningsmedel från offentliga organ så består den solida ekonomiska bottenplattan av en större summa från Centerpartiet som donerades efter det att partiet sålde sina tidningar.
Om ambitionen inledningsvis var den väl höga att bli mer likt ”SNS (Studieförbundet Näringsliv och samhälle) än näringslivets Timbro” har Fores i samhällsdebatten bidragit med en mer progressiv och optimistisk miljöpolitik. Till detta kommer åtskilliga rapporter och seminarier på ämnen som liberal migration och om digitaliseringens möjligheter.
Nu blir alltså den tidigare moderata statssekreteraren och en av de stora symbolerna för den nymoderata linjen, Ulrica Schenström, ny vd för Fores. Det är kanske inte hennes tidigare lobbyarbete, efter många år sedan avskrivit på förlåtelsens konto, för den rysk-tyska gasledningen Nordstream som ligger till grund för rekryteringen.
I centerledningen vill man gärna se rekryteringen som ett verktyg för att attrahera urbana, liberala storstadsmänniskor (kvinnor) som känner sig osäkra på Moderaterna.
Men valet av Schenström till posten kan ses i ett annat ljus än att en av Reinfeldterans framstående arkitekter anställs av en mer progressiv del av borgerligheten, som för övrigt ogärna kallar sig borgerlig.
Den konservativa eller liberalkonservativa delen av borgerligheten har haft märkbart svårt att omsätta sina gröna ideologiska principer till dagspolitiska förslag. Liberaler har visserligen framtidsoptimism och teknikförhoppningar i blodet, men har svårare att förklara varför ännu ofödda människor har rättigheter i framtiden. Gröna ekologister har i vart fall haft en närmast destruktiv syn på människans roll i naturen. Och i den röda sfären har naturen setts som ett medel för människan.
Konservativa och kristdemokrater har lättare att resonera. Samhället består inte bara av de nu levande utan också av de kommande generationerna. Människans uppgift är att möjliggöra framtida liv. Här kommer skogsägaren in som förvaltar sin mark och i dag planterar ett träd som avverkas om 80 år. Ideologi och praktik hänger samman.
Kritiken av en miljöpolitik som bestått av symbolfrågor eller fortfarande är präglad av ineffektiva och dyra åtgärder har varit befogad. Varken flygskam eller klimatångest kan heller förmå människor att acceptera omställningen. Tvärtom leder de till en känsla av hopplöshet. En kombination av teknikoptimism och förvaltarskap kan däremot ligga till grund för en miljöpolitik som är större än vackra symboler.
Att den delen av borgerligheten som har förvaltarskapsprincipen i sin historia inte tagit frågorna på fullt allvar vittnar det faktum om att Ulrica Scenström väljer att engagera sig för miljöfrågan utanför sin egen traditionella politiska sfär.
