Ett lyckat äktenskap

Tala om att förminska och nedvärdera landets muslimer eller de kristna som menar att Bibeln innehåller Guds ord.

Antalet inslag på detta tema ter sig oräkneliga. De samfund som inte viger homosexuella är intoleranta. Ja, även Equmeniakyrkan, en av världens mer liberala kyrkor, diskuterades i termer av splittring eftersom varje församling själv får avgöra hur den ställer sig i vigselfrågan. Det är en logisk följd av frikyrkornas traditionella organisation där varje församling är ”fri” och har en självständig ställning.

I den kartläggning som SVT gjort sav samfunden väljer ”bara” fem av 34 att viga personer av samma kön. Anledningen till att det finns olika samfund är att bibel och tradition tolkas olika. Det kallas religionsfrihet.

Ett annat sätt att beskriva de tio år som passerat sedan enkönade äktenskap infördes är att ordningen har fungerat. Landets överlägset största samfund, Svenska kyrkan, valde efter en teologisk genomlysning att införa en ordning för samkönade par. Med tanke på att många präster vigts när ordningen gällde att äktenskapet var en institution för man och kvinna - och med anledning till de olika hållningar som finns ekumeniskt - infördes en väjningsmöjlighet för den som inte själv på grund av övertygelse vill viga homosexuella par. Det var en god ordning som erkände att den teologiska förändringen inte var helt enkel.

Inför det att lagen trädde i kraft fanns det farhågor om att denna modell skulle utmanas. Samfundsfriheten stod inte allra högst i kurs och det spekulerades i ett rättsaktivistiskt agerande mot Svenska kyrkan. Därför menade många att civiläktenskap skulle införas och att vigselrätten borde tas från samfunden.

Med facit i hand ter sig en sådan förändring som helt opåkallad. Den skulle innebära att en uppskattad och fungerande tradition gick förlorad. Att ett lyckat äktenskap mellan samfund och stat upplöstes.

Myndighetsutövning är inget för Svenska kyrkan, sägs det ibland. Vilket ter sig märkligt eftersom Svenska kyrkan i 288 av landets kommuner ansvarar för begravningsverksamheten. Friskolor, privata läkare, och fackföreningar utför för övrigt också myndighetsutövning. De vigselförrättare som är borgerliga är för övrigt privatpersoner som har förordnats ett uppdrag av länsstyrelsen. Varför skulle de vara lämpliga myndighetsutövare när utbildade präster och pastorer inte är det?

Då och då framställs krav på att väjningsrätten inom Svenska kyrkan ska avskaffas. Det vore att visa bristande respekt för en helt legitim inställning som länge varit kyrkans.

I landets största samfund är vigslar av samkönade par i dag emellertid något odramatiskt. Vill inte en enskild präst viga samkönade par så får kyrkoherden hitta en annan präst. Svårare än så är det inte.

Hbtq-personer hittar i ökad utsträckning hem till kyrkan. Den som vill gifta sig i Svenska kyrkan får ta emot välsignelsen och läsa vigsellöftena inför församlingen, altaret och korset. Och faktiskt också lyssna till orden från de ”gamla texterna” om att ”Störst av allt är kärleken”.