• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, onsdag; Per Dahl

Ett gott län att leva i för 140 000?

Ledare 2009-08-18 | Uppdaterad 2009-09-02

Foto: Peter Alexis

MU - maka på dig! Det är jag som är länets framtid!

LäS MER

• Vi är inte försummade, vi är glömda!

… Den här landsändan går alldeles utmärkt, nu 2050. Visserligen har lantbruksföretagen hela tiden blivit färre och färre, men de har också blivit större och större. För några decennier sedan försörjde sig omkring 6000 personer som företagare i sektorn, eller ingick i deras familjer, och den siffran är nu nere i 4000.

Men företagen går som på räls! Allt fler människor på jorden gör den storskaliga produktionen i länet av råvara till diverse mejeriprodukter mycket lönsam även utan det nu avskaffade EU-stödet. Svenska företag har ju nischat in sig i högsta kvalitetsgruppen och kan ta betalt därefter. Allt medan skandalerna inom exempelvis Kinas mejeriproduktion bara fortsatt.

Köttproduktionen har dock blivit den absolut viktigaste delen av jordbruket. Dels finns i kustregionen tack vare en nu medelålders entreprenör en mycket mycket framgångsrik produktion av en renförädlad (alltså klonad) nötboskapslinje vars kalvar exporteras till hela Europa. Dels har Ölands fårbönder äntligen fått ordning på sin köttexport. I takt med att Sydeuropa blivit allt torrare går de öländska örtlammen direkt till kontinentens konsumtion för höga priser.

Likaså har fjäderfäproduktionen lagt om sin strategi och satsade för något årtionde sedan på att serva andra länder med de genetiskt bästa hönslinjerna. Åk vart ni vill i världen och ni kommer att se guldfågelloggan på gårdarna – de kycklingarna växer snabbast och smakar bäst. Från länets avelshönor går de som frysta embryon till inkubatorer i mottagarlandet. Patenträttigheter och genteknik gör att man inte kan fortplanta hönsen på plats.

På ett sätt gjorde det inte så mycket att de flesta av länets städer stannade i växten och började krympa och att servicenäringen glesnade. De stora gårdarna får sin egen distribution till de egna lagren och handlar över huvud taget mest via nätet.

Kring de stora gårdsdistrikten finns också en krympt men ganska framgångsrik servicesektor. Och till den kommer den mer säsongsbetonade turistbranschen. Små livaktiga enklaver av besöksnäring har bildats mellan lantbruken, på avstyckad mark.

Så även om det nu bara bor i runda tal 120 000 i det som var Kalmar län lever dessa

alldeles utmärkt. De är helt enkelt inte så beroende av de gamla tätorterna.

Några har talat om den andra emigrationsvågen. För 200 år sedan åkte många till Amerika. För 20-30 år sedan såg vi hur de som inte kunde surfa med på lantbruksvågen tog sin mats ur skolan och flyttade till storstädernas förorter. Det jämnade också ut förmögenhetsskillnaderna i länet litet. Men ännu har landsbygdens jordbruksföretagare så mycket stabilare resurser än tätorternas folk, beroende av anställningar som dessa är. Tur att turistsektorn finns, så att en viss offentlig förvaltning kan bäras upp i alla fall. Det mesta sociala finansieras ändå numera via staten.

Med ett ryck väcks jag ur slummern. Spridda minnen dröjer sig kvar. Är det en positiv bild av länets framtid jag har sett? Eller en olycksbådande? De som bor kvar har det ju bra.

Jag kan inte riktigt bestämma mig…

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: