Fler dubbla signaler

Ledare Artikeln publicerades

Skattebetalarna betalar så att nyanlända ska kunna gå till ett jobb och få utbildning. Så kan regeringens förslag om etableringsjobb sammanfattas. Men hur går målsättningen fast förankring ihop med tillfälliga uppehållstillstånd?

Många olika former av konstruerade och subventionerade jobb har passerat genom åren utan att ge anledning till någon större entusiasm. Det gör inte heller de etableringsjobb som fack, arbetsgivare och regering nu kommit överens om. Däremot berättar satsningen något om regeringens intentioner i migrationspolitiken framöver, genom vilka den riktas till och hur det motiveras.

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) ger dubbla budskap i migrationspolitiken.
Foto: Hossein Salmanzadeh/TT
Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) ger dubbla budskap i migrationspolitiken.

Etableringsjobben ska vara en kombination av arbete och utbildning under längst två år, då arbetsgivarens lönekostnad uppgår till 8 400 kronor per månad och staten skjuter till ett skattefritt bidrag på nästan 10 000 kronor direkt till arbetstagaren. Därefter är förhoppningen att adepterna ska tillsvidareanställas. Om 10 000 personer deltar i programmet landar notan på 1,2 miljarder kronor per år, exklusive uteblivna skatteintäkter. Syftet är varaktig etablering och fast förankring.

Etableringsjobben riktas till nyanlända och ”relativt nyanlända”. Närmare bestämt de som har beviljats uppehållstillstånd de senaste 36 månaderna eller är långtidsarbetslösa. Både personer med permanenta och tillfälliga uppehållstillstånd omfattas. Men samtidigt behålls regeln om att subventionerade anställningar inte kan ge permanent uppehållstillstånd, vilket gör satsningen märklig.

De första etableringsjobben planeras vara på plats sommaren 2019. Sedan 20 juli 2016 har permanenta uppehållstillstånd i Sverige ersatts med tillfälliga, som för flyktingar gäller i tre år. De kommer därmed att börja löpa ut samtidigt som etableringsjobben träder i kraft, såvida kvarstående skyddsskäl inte gör att uppehållstillståndet kan förlängas. Om man kan försörja sig själv kan det omvandlas och bli permanent.

Men eftersom etableringsjobb inte kvalificerar för permanent uppehållstillstånd borde anställningsformen knappast vara attraktiv vare sig för nyanlända, arbetsgivare eller för den delen skattebetalare.

Nyanlända som har press på sig att finna ett arbete för att få stanna i landet gör under givna förutsättningar klokt i att akta sig för etableringsjobben och istället ägna sin tid åt att söka andra jobb. För arbetsgivare är det tveksamt om det är värt mödan att lära upp personer som kanske måste lämna Sverige. Och för skattebetalarna är det ytterst tveksamt om etableringsjobben därmed kan anses vara en rimlig användning av skattepengar.

Är det skäligt att betala 10 000 kronor per nyanländ och månad för att de tillfälligt ska skolas in hos svenska arbetsgivare innan de kanske måste återvända till sina hemländer? Liksom gymnasielagen för vissa ensamkommande sänder etableringsjobben dubbla budskap. Regeringens påstått åtstramade migrationspolitik ekar allt mer ihåligt.

Hur tillfälligt är egentligen ett tillfälligt uppehållstillstånd? Genom att inkludera personer med sådana i en satsning som syftar till varaktig etablering och fast förankring signalerar regeringen att de inte är särskilt tillfälliga alls. Uppenbarligen har de gjort kalkylen att många med tillfälliga uppehållstillstånd kommer att bli kvar i landet permanent och att arbetslösheten framöver kommer att vara hög. Men de säger det inte öppet utåt.