Ersättningarna bygger på frihet under ansvar
Riksdagsledamöternas ersättningar har varit ett hett ämne under vårterminen och lett till att flera ledamöter fått lämna sina platser. I förra veckan uppmärksammades att den tidigare liberale riksdagsledamoten, numera politiska vilden, Emma Carlsson Löfdahl tar ur ersättning trots att hon inte längre arbetar i riksdagen.
För att komma till rätta med detta har riksdagsstyrelsen fått i uppdrag att se över riksdagsledamöternas arvoden. Att skräpa reglerna är en viktig pusselbit för att öka legitimiteten för de höga arvodena.
Kommer man inte till sitt arbete, ska man inte ha betalt för det. Det bör gälla för riksdagsledamöter precis som för alla andra.
Arvodet för riksdagsledamöterna är närmare 67 000 kronor i månaden. Därtill har många av dem rätt till bostadsersättning och ersättning för resor. Det går inte att komma ifrån att det är mycket pengar.
Samtidigt säger ersättningen någonting om hur vi värderar riksdagsämbetet. Det är, och ska vara, ett av våra finaste uppdrag. Men det förutsätter att arbetet genomförs med omsorg, ansvar och sunt förnuft.
Bostadsersättningen är en förutsättning för att riksdagsledamöterna ska kunna kombinera boende i sin valkrets och arbetet i Stockholm. Riksdagsarbetet kräver att riksdagsledamöterna är i Stockholm under tisdag till torsdag varje vecka. Det lämnar måndagar och fredagar kvar till arbetet i valkretsarna, minus restid. För den ledamot som vill vara aktiv i sitt hemdistrikt krävs med andra ord ett stort pusslande för att få veckan att gå ihop. Inte minst för den som har familj på hemmaplan.
För att väljarna ska kunna granska och värdera riksdagsledamöternas arbete behöver transparensen öka.
Den tidigare riksdagsledamoten Aaron Modig (KD) presenterade en årsredovisning efter varje riksdagsår. Där redovisas bland annat vilka resor och besök som har gjorts under året, antalet anföranden i riksdagens kammare och arbetet i valkretsen. Både kvantitativa och kvalitativa aspekter togs med i årsredovisningen som dessutom kompletteras med förbättringsområden till nästa år.
Modigs årsredovisning är bara ett sätt att göra det lättare för väljarna att följa upp hur väl riksdagsledamöterna förvaltar deras förtroende. Det gör också att deras arvoden och ersättningar kan ställas i relation till resultatet. Det kan öka förtroendet för politiker och vad det arbete som riksdagsledamöterna faktiskt gör.
Det finns de riksdagsledamöter som mest sitter av tiden och som faktiskt inte förvaltar sitt ämbete. Det finns också de ledamöter som gör ett förtjänstfullt arbete och som mer än väl förtjänar sitt arvode. Genom att lättare kunna granska deras insatser kan agnarna skiljas från vetet.
Fler riksdagsledamöter borde därför följa Modigs exempel.
