Enpartikultur i Kalmar och Oskarshamn

Ledare Artikeln publicerades

Socialdemokraterna i Oskarshamn och Kalmar blandar i hop sina roller när de som partier ingår avtal med fackliga organisationer samtidigt som de är arbetsgivarföreträdare.

Handslag kallas det när Socialdemokraterna och Kommunal ingår överenskommelser lokalt.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Handslag kallas det när Socialdemokraterna och Kommunal ingår överenskommelser lokalt.

In i det sista i valrörelsen presenteras nya vallöften. Alla verkar försiktigt uttryckt inte särskilt genomtänkta. När Moderaterna vill visa att partiet vill skärpa inställningen till bidragsfusk öppnar partiet för att socialtjänsterna ska genomföra fler hembesök hos personer med försörjningsstöd. Traditionella principer såsom respekt för privatlivets helgd, oro för myndighetsmissbruk och integritet är som bortblåsta när väljarna ska vinna med ordningsargument.

Socialdemokraterna blåser istället på med stora utgiftsökningar. Efter valmanifestet utlovades nya landsbygdsmiljarder. I går pekades plötsligt Eskilstuna eller Västerås ut som lokaliseringsorter för ett nytt tekniskt universitet. I en valrörelse där visioner och idéer lyser med sin frånvaro ska väljarna istället vinnas med löften och utgifter.

Men också lokalt läggs närmast desperat nya löften fram när bara dagar återstår av valrörelsen.

I Oskarshamn har Socialdemokraterna tagit fackförbundet Kommunal i hand på ett antal vallöften som i går presenterades i ett gemensamt dokument. Ett liknande ”handslag” ingick Socialdemokraterna i Kalmar nyligen med samma LO-förbund.

Det är ett minst sagt ovanligt tillvägagångssätt. ”Politikerna ska inte styra över parterna”, brukar det heta. Lokalt väljs en annan väg. Löner och villkor blir frågor i valrörelsen. Därmed politiseras de lokala avtalsklimatet.

Självfallet ska en kommun vara en god arbetsgivare. Naturligtvis är kommunen en politiskt styrd organisation. Men Socialdemokraterna måste välja om partiets ledamöter i valda församlingar är arbetsgivare eller om de ska företrädare löntagarintresset som de ingått ett offentligt avtal med.

Det orimliga ligger också i att andra fackliga organisationer inte får samma behandling som Kommunal.

Socialdemokraterna tecknar inte avtal med Sacoförbundet Lärarnas Riksförbund eller TCO-anslutna Lärarförbundet eller Vision. Det är ett förbund som får en gräddfil till förhandlingsbordet, nämligen just den organisation som har närmast relationer med Socialdemokraterna genom den fackligt-politiska samverkan.

Kommuner ska arbeta enligt likabehandlingsprincipen vilket innebär att arbetsgivarens relationer till fackliga organisationer bör vara ungefär likvärdiga. Socialdemokraternas - och därmed kommunmajoritetens - särbehandling av en organisation är därför mycket tveksam. Den liknar ett juridiskt gynnande av en grupp av de kommunanställda.

I Oskarshamn är förslagen tämligen långtgående. Socialdemokraterna utlovar en översyn av lönetillägg vid utbildning, med fokus på ”jämlikhet mellan olika yrkesgrupper”. Ett annat löfte är att utreda anställda som närmar sig pension ska kunna arbeta 80 procent med 90 procent i lön och 100 procent i pensionsinbetalningar. Det är en mycket generös hållning.

Kalmar län kan på den socialdemokratiska kartan kategoriseras som ett fackföreningslän. Å ena sidan finns de starka Metallklubbarna på industrierna å andra sidan har Kommunal av tradition en bred representation i partiet.

Men här skiljer man inte mellan parti, facklig organisation och uppgiften att vara kommunal arbetsgivare. Det är en osund enpartikultur som växer fram i spåren av S-dominansen i Kalmar och Oskarshamn.