En underkänd rättsstat

Ledare Artikeln publicerades

Det svenska domstolsväsendet hamnar på den europeiska botten när det gäller oberoende i en ny rankning.

Högsta domstolen. Oberoendet för det svenska domstolsväsendet rankas lågt i en ny europeisk undersökning.
Foto: Sofia Tanaka / TT / TT
Högsta domstolen. Oberoendet för det svenska domstolsväsendet rankas lågt i en ny europeisk undersökning.

I kölvattnet av populismens framfart i USA och Europa har en välkommen debatt initierats om domstolarnas och andra institutioners - läs public service-medier - oberoende från den politiska makten.

En färsk undersökning från den europeiska organisationen ENCJ visar att frågan är särskilt viktig i Sverige - rapporten uppmärksammas i Svensk Juristtidning av hovrättsrådet Sven Johannisson.

Det svenska domstolsväsendet hamnar överraskande långt ner i jämförelserna..

Det organisatoriska självstyret anses vara svagt. Det handlar om att relationen mellan Domstolsverket och regeringen är för tät. I många europeiska länder sköts administrativa frågor av ett råd som ofta består av domare. Även i fråga om exempelvis utbildningsinsatser för domare fick det svenska systemet låga poäng. Riktade utbildningar mot domare kan ju ses som en intervention i deras självständiga dömande.

Intressant nog går skillnaderna inte mellan Norden å ena sidan och västliga kontinentaleuropa å andra sidan. Genom EU-medlemskapet och närmandet till den europeiska rätten brukar man annars säga att domstolarna fått en starkare ställning. Fler ärenden kan prövas. Individuella rättigheter är stärkta.

Men självständighet handlar inte om att föra över politisk makt från valda församlingar till domare och jurister.

Få skulle säga att domstolarna i de övriga nordiska länderna har större makt än i Sverige. Men oberoendet får i undersökningen högre poänger i Norge och Danmark och än i Sverige. Det markerar återigen att tydlig maktdelning inte är synonymt med juridifiering av politiken.

En sammanräkning av resultaten är svidande för Sverige som hamnar långt efter inte bara kända rättsstater som Tyskland, Storbritannien och Frankrike utan också stater som Polen och Ungern. Finland får ungefär samma värden som Sverige, medan Irland och Portugal hamnar långt efter.

Vad som dock räddar det svenska anseendet är domarna själva. Deras egna omdömen om oberoende väger tungt. Och deras betyg på Sverige ger ett europeiskt medelvärde, varken bättre eller sämre. De central- och östeuropeiska EU-medlemmarna rankas väsentligt lägre.

När de svenska domarna själva får svara på frågan om vad som bör göras för att stärka oberoendet stryker de inte under alternativ som minskad korruption eller mindre tryck från medier utan de tar upp lön, arbetsvillkor och domstolsresurser.

I vardagen skiljer sig utmaningarna för en domare vid Göta hovrätt i Jönköping och hans eller hennes kollega i Lettland och Litauen.

Mot internationella jämförelser går det alltid att med enkelhet invända. I andra rättssystem saknas motsvarigheter till våra institutioner såsom Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK). Att domare har inflytande inom Domstolsverkets ram ger heller inga poäng. Samtidigt kännetecknas också den svenska domarkåren av höga ideal och en historisk ämbetsmannaanda. Det finns ingen anledning att ”prata ned” vår egen grundlag eller de rättstraditioner som präglar exempelvis domarkåren - något som alldeles för ofta skett i svensk borgerlighet.

Men det är fel att avfärda undersökningen som orättvis för svenskt vidkommande. Även om beräkningarna ger en något missvisande bild av svenskt rättsväsende vittnar undersökningen om de alltför nära banden mellan verkställande makt (regering) och domstolar. Även i EM i rättsstat bör Sverige sikta på pallplatserna.