En skugga av sitt forna jag

Ledare Artikeln publicerades

Statsminister Löfven flyttar retoriken vänsterut medan Lööf angriper en tidigare borgerlig kollega.

När Stefan Löfven hade tillträtt som socialdemokratisk partiledare tog han snabbat initiativ i en rad näringspolitiska frågor. En industrikansler skulle införas. Det talades om innovationskatapulter. Löfven togs inte alltid på allvar. Utspelen hånades i termer av ”kaffebjudningar på Rosenbad”.

Statsminister Löfven och Annie Lööf, ledare för det största budgetsamarbetspartiet.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Statsminister Löfven och Annie Lööf, ledare för det största budgetsamarbetspartiet.

I dag när elbrist hotar industrisatsningar som M-ledaren Ulf Kristersson tog upp - hade den där industrikanslern inte varit så dum. När produktivitetsutvecklingen är oroande låg hade innovationskatapulter haft sitt värde. Kaffebjudningar med näringslivet skulle behövas för att förbättra relationen mellan näringslivet och Rosenbad.

Men när statsministern står i talarstolen i riksdagens partiledardebatt är det nu ett helt annat tonläge.

Ord som ”det starka samhället” har Löfven visserligen tidigare använt. Det anspelar på en tidig socialdemokratisk tanketradition där gränsen mellan stat och samhälle är otydlig. Socialdemokratin gav tidigt upp målet att näringslivet skulle ägas av staten - men det starka samhället däremot skulle kontrolleras och styras. Det är en motpol till det civila samhälle som liberaler, konservativa och kristdemokrater talar om - och som är större än staten.

Det bakåtblickande perspektivet fortsatte i Löfvens tal med ord som annars mest hör första maj till - som det bestående klassamhället - och referenser till hungerkravallerna i Stockholm 1917 och med en ohistorisk historieskrivning där Socialdemokratin ges den historiska rollen som välfärdens arkitekt i Sverige. Att högern med liv och lust under efterkrigstiden gick in i bygget av välfärdsstaten nämns inte när Socialdemokraterna skriver historia.

Januariöverenskommelsen har onekligen skapat ett obegripligt politiskt landskap. Statsministern drar retoriken rejält åt vänster medan hans egen regering anpassar sig efter de parlamentariska förutsättningarna där riksdagens mittpunkt ligger till höger om Socialdemokraterna. När möjligheterna att staka ut S-reformer är begränsade av Januariöverenskommelsen lyfter Löfven fram begrepp som folkhemmet som för tankarna inte bara till en tid av framtidstro utan också till en obekymrad tilltro till statlig makt och offentlig planering. Sådana rödare nyanser brukar höras från Socialdemokraterna i opposition och har inte tidigare förknippats med Löfven. Att de kommer nu vittnar om att partiet har svårt att greppa den självpåtagna rollen i det nya landskapet.

I detta förändrade politiska landskap har Centern och Liberala i frågor som inte rör utgifter och budgetsamarbetet fortsatt att i riksdagen skriva tillkännagivanden tillsammans med M/KD som också SD undertecknat.

Men de framstår allt mera som symboliska nålstick som försvårar departementsarbetet för enskilda ministrar, men som inte vållar statsministern någon sömnlöshet. Även ambitionerna att uppfattas som oppositionspartier tycks ha skruvats ned i kammarens debatt. Jan Björklunds insats i sin sista partiledardebatt var att artigt tacka för presenter. Centerledaren Annie Lööf gjorde det politiskt ovanliga i Sverige att ta ställning mot införandet av offentlighetsprincipen i skattefinansierade fristående skolor (varför då?) i en fråga till statsminister Löfven och backar därmed från den friskoleuppgörelse som även Centern ingått i - men la betydligt större energi på att debattera frågan om samvetsfrihet med KD-ledaren Ebba Busch Thor. Där bildade Lööf och Löfven symptomatiskt nog en enad front

Den liberalt profilerade Annie Lööf vänder sig mot Ebba Busch Thor när statsministern retoriskt lägger om kursen åt vänster.

Ett annat tecken i det nya landskapet är att Kristdemokraterna allt mer rycker åt sig initiativet i välfärdsfrågor. Ebba Busch Thor frågade än en gång var M/KD-budgetens miljardanslag till kommuner och regioner tagit vägen. Den amputerade borgerliga oppositionen består nu av två partier, men rymmer samtidigt bredd när traditionella M-frågor kompletteras med välfärdsfrågor av KD. Socialdemokraterna kan nu inte längre använda välfärdskortet som förr. Och det är kanske därför som retoriken skruvas upp.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.