En SD-skandal bland andra
Sverigedemokraterna har haft en gynnsam valrörelse så här långt. I vanlig ordning behöver partiet självt inte leverera så mycket politiskt innehåll för att locka väljare, utan når framgång av att sitta stilla i båten när de andra partierna försöker få valet att bli en ”folkomröstning om en framväxande högerextremism”.
Vad skulle då kunna nagga SD:s förtroende i kanterna, för dess potentiella väljare, denna sista vecka i valrörelsen?
Kanske gårdagens nyhet om att europaparlamentarikern och fjärdenamnet på valsedeln, Kristina Winberg, petas. Partiledningen ger ingen fullt tillfredsställande förklaring till att hon inte får fortsätta representera partiet. Man menar att Winberg förbrukat sitt förtroende och inte tagit de chanser hon fått att bättra sig.
Det kan tyckas märkligt att hon ens placerades på listan från första början om hon nu inte åtnjöt partiets förtroende. Vad är det som har ändrats? Eller kan det helt enkelt vara så att SD börjat nå såpass breda väljargrupper att man har råd att tappa Kristina Winbergs väljarbas, de helhjärtade Ungern-supportrarna, och att det väger tyngre än att behöva försvara henne. Kanske.
Om Winberg däremot lyckas vända beskrivningen av händelseförloppet till att hon blev sparkad eftersom att hon uppmärksammade ett sexuellt övergrepp, ja då kan det komma att ta eld i förtroendeknutarna även för SD. Efter MeToo är toleransen obefintlig för tecken på en skev kvinnosyn, något alla andra partier redan börjat ta på allvar. Precis som sig bör.