Prövning för regering och riksdag

Ledare Artikeln publicerades

Högsta domstolens bedömning av vapenlagen får betydelse för relationen mellan politik och juridik i Sverige.

Den kommande veckan ska Högsta domstolen ta ställning till om beredningskravet var uppfyllt när den nya vapenlagen klubbades igenom av riksdagen.

Ett ovanligt fall för HD: Är vapenlagen förenlig med grundlagen?
Foto: Sofia Tanaka / TT / TT
Ett ovanligt fall för HD: Är vapenlagen förenlig med grundlagen?

Fallet påminner starkt om den så kallade gymnasielagen som underkänts av två förvaltningsdomstolar, varav den ena just hänvisade till att beredningskravet inte var uppfyllt, medan den andra hänvisade till att gymnasielagen stred mot avtal som Sverige ingått med EU.

Regeringen valde att gå vidare trots att Lagrådet underkänt förslaget med hänvisning till bland annat att remisstiden var för kort.

Här kan man se några av riskerna med att ignorera Lagrådets invändningar. Det stärker det som brukar kallas juridifieringen av politiken. När Lagrådet som kontrollerar förslag innan de når riksdagen körs över kan konsekvensen bli som i detta fall att lagars förenlighet med grundlag och andra överordnade regler istället prövas av domstolar. De som pratar ned Lagrådets betydelse med ord om att riksdagen och inte jurister ska bestämma medverkar i själva verket till att ”domstolsmakten” stärks i Sverige. Det är en (o)ordning som försvagar den parlamentariska demokratin. Bättre då att att som regel lyssna på Lagrådet och säkra kvaliteten i lagstiftningen för att därigenom undvika att lagar i efterhand som nu prövas - och kanske underkänns - av domstolar.

I vapenfrågan har oppositionspartierna - (Läs M, L och KD) emellertid inte kritiserat regeringen som man gjort när det gäller gymnasielagen som också Centern står bakom för dåligt lagstiftningsarbete och för att ministären ignorerade Lagrådet.

Anledningen är enkel. Det fanns en blocköverskridande majoritet för den strängare vapenlagen, bara Sverigedemokraterna var emot. Därmed skulle det kunna sägas att inte bara regeringen utan också en bred riksdagsmajoritet ”körde över” Lagrådet.

Men kontrollen av beredningstvånget borde i första hand vara en fråga för Konstitutionsutskottet. Riksdagen kan knappast vara bunden av det beredningskrav som lagen tillskriver regeringen.

Att en lag förklaras ogiltig endast på grund av bristfällig beredning utan beaktandet av om dess innehåll strider mot annan lag eller inskränker uttryckta fri- och rättigheter skulle också vara en långtgående tolkning av grundlagen. Regeringsformen anger också att vid lagprövning ska det beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare. Därmed understryks riksdags lagstiftande och kontrollerande roll, det som brukar kallas folksuveräniteten.

Till saken hör att Regeringsformen exempelvis inte anger hur beredningen ska gå till och hur lång remisstiden av ett lagförslag ska vara för att anses vara tillräcklig.

Det hör också till bilden att de flesta remissinstanser i detta fall faktiskt lämnade in sina remissvar och att bara två - Svea hovrätt och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet - kommenterade den korta remisstiden. Innehållet i lagstiftningen riktades ingen bredare kritik mot..

Det finns starka skäl att värna både myndigheters och domstolars lagprövning som utgör en garant för fri- och rättigheter. De pågående målen visar att Sverige har starka inslag av maktdelning vilket den som förespråkar ett införandet av en författningsdomstol eller ett stärkt Lagråd helt missat. Faktum är att den svenska lagprövningen där också myndigheter är förbjudna att tillämpa lagar som står i strid med högre rätt ter sig unik.

HD:s bedömning kan få följder för hur gymnasielagen för ensamkommande kommer att bedömas av Migrationsöverdomstolen. Där har dock en förvaltningsrätt i en mer välövervägd dom konstaterat att redan lagens innehåll strider mot överordnade regler. Det lär knappast bli någon kritiserad beredning som leder till ett eventuellt rättsligt underkännande av gymnasielagen.

Lagrådets fastighet i Stockholm.
Foto: Henry Lidholm
Lagrådets fastighet i Stockholm.

Och det är just för att garantera fri och rättigheter som maktdelningen och lagprövningen finns. Underkänns lagar inte för dess paragrafers innehåll utan för processen kring dess tillkomst hotas emellertid riksdagens legitimitet som lagstiftare och domstolar kan anklagas för juridisk aktivism, för att förändra maktdelningens känsliga balans. Högsta domstolens ordförande Stefan Lindskog har tidigare för övrigt kritiskt uttalat sig om riksdagens kontrollmakt och visat en närmast offensiv syn på domstolarnas uppdrag.

Många välkomnar med rätta att den gamla devisen ”land ska med lag byggas” stärks när domstolar visar musklerna och understryker lojaliteten till grundlag och högre normer, som EU-rätten.

Historiskt är det perspektiv som vägt för lätt i svensk modern historia där också domstolarnas självständighet varit för begränsad.

Men det gäller att hålla två saker i huvudet samtidigt. Det är lagstyre, inte juristvälde som ska eftersträvas.