Annons

Louise Bringselius: En offentlig sektor med känsla för det mänskliga

Med fördjupad lyhördhet för vad som driver människor kan vi nå längre.
Louise Bringselius
Publicerad 12 december 2017
Detta är en personligt skriven text i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Expert på indirekt påverkan: ekonomipristagaren Richard H Thaler.
Expert på indirekt påverkan: ekonomipristagaren Richard H Thaler.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns ett filmklipp som visar hur man lyckas få människor att välja trappan framför rulltrappan - genom att göra trappan till ett spelande piano. Det är talande för den riktning som politik och förvaltning behöver röra sig i, nämligen hur man kan påverka människors beteenden positivt utan tvång och reglering.

I fallet med den spelande trappan var ambitionen att få människor att röra på sig mer. Trappan målades som tangenter och varje trappsteg gavs också samma tangentljud. Vissa menar att experimentet ger stöd för vad man kallar för rolighetsteorin (Fun Theory). Enligt den här teorin är önskan att ha roligt en stark drivkraft bakom människors beteende – och en drivkraft som skulle kunna användas betydligt mer när vi vill påverka människors beteenden.

Annons

Nudging är ett närliggande begrepp (Nudge Theory). Härligger tonvikten vid mer subtila, indirekta sätt att påverka beteenden. Grundtanken är att indirekt påverkan är mer effektiv än tvång eller mer direkta och uppenbara försök att påverka människor. Ett klassiskt exempel på nudging är ett experiment där man med hjälp av tejp delade in kundvagnar i sektioner. I ett informationsblad fick kunderna veta att de skulle placera frukt och grönsaker på ena sidan tejpen och övrigt på den andra sidan tejpen. Det här ledde till att försäljningen av frukt och grönt ökade med 102 procent.

Exemplet beskrivs i boken ”Nudge” (2009), av bland annat 2017 års nobelpristagare i ekonomi, Richard H. Thaler. Ett liknande resonemang förs i den helt nyutgivna boken The Power of Moments. Författarna, Chip och Dan Heath, förklarar där hur relativt små händelser i stunden kan få stor påverkan på människors upplevelse av en hel verksamhet eller plats. De talar om ”definierande stunder”. Ofta handlar det om en oväntad förmån.

Richard H Thaler, författare till känd bok om ”nudging” belönas.
Richard H Thaler, författare till känd bok om ”nudging” belönas.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Dessa beteendevetenskapliga metoder speglar ett nyvaknat intresse för det subtila och mänskliga och den kraft man kan hämta ur metoder som bygger på morot, snarare än piska. På så vis är den en kontrast mot politiska slagord som betonar krav och plikter. I flera länder använder man idag aktivt beteendevetenskapen även i politiken. I Storbritannien införde dåvarande premiärministern David Cameronredan 2010 en särskild avdelning under regeringen för nudging - en så kallad ”nudge unit”. Det formella namnet var ”Behavioural Insights Team”. Tanken var att använda beteendevetenskap för att utveckla olika sätt att påverka medborgares ekonomiska beteende, exempelvis premiera sparsamhet och återbetalning av skulder.

Enheten omvandlades 2014 till ett självständigt bolag, dock fortfarande med regeringen som delägare och fortfarande med ett grundläggande socialt/etiskt uppdrag. I svensk politik och förvaltning ser vi, på många håll, fortfarande mycket till formella strukturer. På flera sätt kan det tyckas enklare än att gå den beteendevetenskapliga vägen. Men med en fördjupad lyhördhet för vad som driver och motiverar människor kan vi ofta nå betydligt längre. Styrningen av offentlig sektor ska inte bara handla om det juridiska och formella, utan också visa på en känsla för det mänskliga.

LOUISE BRINGSELIUS

Annons
Annons
Annons
Annons