En gemensam regering för EU blir till

För kandidaten gäller det att vara väl påläst inför det tre timmar långa förhöret, för frågorna blixtrar förbi i ett högt uppskruvat tempo. En okunnig eller på annat sätt olämplig kandidat löper hög risk att bli brutalt manglad.

Häromdagen var EU:s nya "höga representant" för utrikesfrågor (utrikesministern) Catherine Ashton den första att grillas. Hon klarade sig, motsatt till somliga spekulationer kring hennes kompetens, mycket bra. Snabb i repliken och kunnig på sitt område.

Kommissionen ska godkännas av parlamentet, och kan bara godkännas eller förkastas i sin helhet. Ungefär som när en regering i Sverige ska godkännas av riksdagen. Ashton kommer knappast vara någon som tynger den kommissionen.

Då ställer en person som Rumiana Jeleva, Bulgariens kandidat till kommissionen, till det betydligt mer. Hennes utfrågning häromdagen blev fullt kaos. Hon anklagas för att vara involverad i ett företag, vilket inte är tillåtet för medlemmar av parlamentet. Parlamentets ledamöter var dessutom missnöjda med hennes svar under utfrågningen. Hon är påtänkt som kommissionär för humanitära frågor. Okunnig och eventuellt oärlig, tyckte bland annat hennes politiska motståndare från hemmaplan.

Det är ännu osäkert om hon kommer att godkännas som kommissionär.

Man kan ställa sig frågan varför hela kommissionens tillblivelse ska hänga på en enda kandidat. Det förfarandet kan kritiseras som klumpigt, och gör det gärna också av EU-motståndare. Men det faktum att hela kommissionen riskerar att fällas av en olämplig kandidat tjänar också som en påtryckare: kommissionens ordförande måste dra tillbaka kandidaturen i fråga och byta ut personen. Godkändes kommissionärerna en och en försvann den påtryckningsmöjligheten för parlamentet.

Dessutom skulle man riskera att få processer som skulle dras ut alldeles för långt på tiden. Det skulle knappast bli smidigare, utan snarare riskera att urarta i polsk riksdag.

Just i skrivandets stund råder det ingen speciell koncensus i parlamentet kring om Jeleva ska godkännas som kommissionär eller inte. Hon får som bäst ljumma omdömen. Det är alltså inte alls omöjligt att Barroso, efter vidare utredning kring hennes affärer, väljer att dra tillbaka hennes namn från kommissionslistan.

Hade det inte riskerat att kosta honom hela kommissionen skulle den chansen - eller risken, hur man nu väljer att se det - vara betydligt mindre.

Sylvia Asklöf Fortell